Annelie..klart du ska göra en om du vill..du gör väl vad du vill!! Go Annelie!

Men jisses… Sådant här gör mig faktiskt… upprörd. Först av allt: jag är ingen fan av tatueringar. Jag tycker inte det är tillnärmelsevis snyggt. TROTS att jag faktiskt övervägt att självt sätta dit ngt – men avstått. Det händer att jag fascineras av en del tatueringar, om de är särdeles invecklade och täcker huden med motiv, men det är mest dels tekniken i sig, dels själva motivet och ”tecknarkonsten” som då fångar min uppmärksamhet. För det mesta, vid de allra flesta tillfällen, så bryr jag mig inte ett skvatt om tatueringar, förutom det – i MITT tycke – ser synnerligen malplacerat ut, t ex är synliga i kombo med lyxiga afton- el brudklänningar. Ska jag vara ärlig, så tror jag mig bara komma på en enda tatuering jag ngnsin gillat – den på pappas underarm, à la Karl-Alfred, ett klassiskt sjömansankare (ja, han har legat på sjön hela sitt vuxna liv) som nu, då han är 85 år gammal har bleknat betydligt och är ljusblått. Det är fint… för att det är ”pappa”, det har ”alltid” suttit där, hela mitt liv och längre ändå. Sedan tycker jag personligen om idén att du valt dig just en liten elefant också – och du vet varför! (För övriga kan jag upplysa om varför. Jag har alltid kallar Annelie för Mammut. Det bara kom till mig och föll sig helt naturligt. En del har reagerat å kommit med div teorier om varför, felaktiga – men orsaken är följande: Hon var som en urkraft, ett urdjur, hördes när hon kom, å stoppades inte av div hinder. Hon var helt chosefri å tog sig fram i olika sammanhang på ett å samma sätt – tog det i besittning, brydde sig inte det minsta om vad folk kunde tänkas tycka – åtminstone föreföll det så. Hon kanske gjorde det, men i s f först efteråt – å inte mkt. Dessutom är hon är råstark, el var det åtminstone då. Det fanns inte en kotte som klådde henne i armbrytning. Hon L Y F T E en störande grabb i hans axlar (!) och skickade iväg honom genom luften (ok, det var i en pool, men ändå… försök själva). Därav namnet Mammut, som är namnet på ett urdjur. De är egentligen utdöda, men det finns ett enda exemplar av arten kvar, å utrotningshotade arter ska man vara rädd om. That’s the story). Åter då till varför jag gillar att du placerat en liten elefant på dig. Jo, för TROTS att det ibland framkommit att du kanske inte var så jätteförtjust i namnet Mammut, så har jag haft svårt att släppa det (det passar ju så sabla bra!). Ibland har det känts som om du blivit lite sårad, å det e synd. Men alltså… elefanten har sedan länge ansetts vara en tursymbol, ngt som skänker tur å lycka (å fanns det ngn mer tursam än du? Du säger att det vänt, men JISSES sicken tur du hade jämt!). Nå… trots att du alltså inte gillade namnet… så valde du ändå en liten elefant – å DET gillar jag. Du tog till dig det, lite grann iaf – å då kan det inte ha varit så fel trots allt

Så är det ju lite… en del har sådana här märken redan när man träffar dem, å gillar man dessa, så gillar man ju paketet, hur de ser ut (jag tror att jag redan tidigare har avhandlat utseende i förhållande om vad man tycker om en person, så jag vecklar inte ut just det här). Det blir inte mer konstigt än att en del har ärr av olika slag, rynkor, födelsemärken, pigmentfläckar. Är de någorlunda begränsade dessutom, å inte brer ut sig över en ansenlig yta, så är det ännu lättare att se det just så.

Om man då vänder lite på det… vi säger som så att det finns ngn som skarpt ogillar rynkor. Vad ska man då göra, av ”respekt”? Bära burka, oavsett kön? Mask? Rånarluva? Samma gäller med div andra saker i utseendet, märken, färgförändringar osv. Jag vet av personlig erfarenhet att trots att det är synnerligen vanligt, så dras mina blickar alltid till piercingar i ansiktet på piercade personer, då jag samtalar med dem. Jag känner mig väldigt oartig, försöker låta bli, försöker koncentrera mig på deras ögon å miun. Men det blir samtidigt fel det också, då jag NORMALT studerar hela ansiktet när jag samtalar med ngn, tar del av mimik å detaljer. Så är det ju ofta – tills man tagit in det, vad det nu är, som sticker ut lite. Samma sak kan hända om ngn har en väldigt framträdande riktigt mogen finne välplacerad mitt i plytet, eller ngn med dåliga tänder etc etc. Nog måste väl fler än jag ha varit med om det? MEN… det e väl ungefär det sista jag skulle kräva, eller ens föreslå, att de skulle dölja vad det nu är för mig, av respekt för mig? Det blir helt fel.

De gånger man däremot kan tala om att skyla sig av respekt för andra, det är när man springer omkring halvnäck på offentliga platser. Jag tillhör dem som inte alls uppskattar plufsiga, svettiga halvnäckade karlar på allsköns platser så fort det blir lite soligt och varmt. Bara för att de inte har tuttar (men de HAR de ju faktiskt ofta!) så tror de att det är ok. Det är det inte. Exakt hur ”inte ok” det är, blir klargjort om vi tänker oss en kvinna göra samma sak. Hon skulle bli tillsagd, omgående. Även om en del karlar skulle hojta glatt… så är det ändå så att det skulle klassas som förargelseväckande beteende. Tänk på ordet… föragelseväckande. Det tycker jag dessa karlar är. Det är inte förargelseväckande med tatueringar o dyl. Även om jag inte gillar tatueringar, eller rättare sagt – inte tycker det är snyggt, tycker att det ibland kan vara ”synd”… så väcker det inte förargelse. Jag kan titta på annat.

Jag tycker inte att du visar respekt, även om jag förstår din tanke bakom, å det e sjysst! Personen ifråga borde istället visa dig respekt, om denne ngn gillar dig – å lära sig ta det hela för vad det är. En förändring i din huds utseende. Du har gjort dem för att du gillar dem, jag förmodar att du e nöjd med deras utseende, å då kan du gott få visa dem om du vill De sitter ju inte direkt mitt på tuttarna, el hur?

Jisses vad rörigt det blev, hoppas du hajjar iaf… Nu ska jag ta ”morgonens” första kaffe så jag kan tänka klart. Tjing!

Ah, Diego e ett fint namn!

Bra, utgå ifrån dig själv istället, å DIN lust att visa upp el skyla om du känner för det. E man din vän köper man det, e man det inte… så finns det betydligt värre saker i denna värld att rikta blickar å energi mot!