Godmorgon på er alla fina. Har fått sova hyfsat inatt iallafall.

Igår var jag som sagt på Skansen med ungarna.. Eller vänta.. Nej, jag var på Skansen med Skalman och en duracellkanin.. För så var Sanna. Hon var som en duracellkanin på uppåttjack. Och så var Andreas, som Skalman fast utan klockan.
För hon sprang runt som en galning och skulle titta på det ena djuret efter det andra. Medans Andreas i sin tur såg ut som om han ville ta en powernap på varenda parkbänk han såg.. Men tro inte hon gjorde som vi andra gör, tar rundan som man ska så man hinner se alla djur..

Nej då nej då.. Här skulle det ses älgar, för att sen titta på lillskansen, för att sen se björnarna, tillbaks till älgarna, uttrarna, sälarna, älgarna igen, lodjuret, lillskansen, uttrarna igen..

Ja, ni ser ju själva. Ingen logik. Bara en massa spring i benen.. Jag och min Skalman försökte hänga med så gott det gick. Lätt var det inte, men vi tappade ju aldrig bort varandra iallafall.. Så inget svinn denna gång heller.. Tack och lov..

Till slut bestämdes det iallafall att vi skulle ta oss ner till torget, där alla karuseller finns.
Men har ni tänkt på vad många lekplatser det finns på Skansen som bara måste lekas med, på vägen till torget?

Först var det ju bilarna på Bollnästorget som bara måste styras av Sanna. Jag och Andreas satte oss på en parkbänk för att vila benen liten, så jag gav Sanna en tjuga att åka för. Hon sprang iväg,gladare än gladast. Men kom tillbaks efter ett par minuter med en uppsyn som skulle kunna skrämma iväg ett åskmoln, utan att ge ett pip ifrån sig.

Försökte förtvivlat få reda på vad som hänt, men hon bara grät och menade på att killen som skulle ta betalt hade inte förstått henne när hon kom fram och sa nåt i stil med: Mmmmm…

Hade faktiskt väldigt svårt att hålla mig för skratt, men jag tror att även om jag nu känner min dotter, så hade jag nog haft  svårt att förstå vad Mmmmmm betyder, om hon kommit fram till mig och sagt så..

Hon drog med mig till dessa bilar för att få hjälp och folk i vanlig ordning stirrar. Och då menar jag inte bara stirra för att barnet skriker, utan stirrar ogillande. Såg framförallt två kvinnor som stirrade på Sanna med avsmak i blicken där hon kom med tårarna trillandes och snoret hängandes. Åh, vad jag ångrar att jag inte stirrade tillbaka med samma avsmak i min blick mot dom två..  Det här börjar bli vardagsmat för oss. Att folk stirrar. Men det är fortfarande lika jobbigt..

Tack och lov höll jag mig lugn iallafall och på så sätt kunde jag till slut få Sanna lugn och hon äntligen kunde få åka på dom älskade bilarna..

När hon fått åka dessa bilar 4 gånger, så sa jag att nu måste vi börja röra på oss, mot torget. Det började nämligen bli väldigt mycket folk. Allsång på Skansen heter ett program som sänds på tisdagar och naturligtvis var vi där på en tisdag…

Hon hörde hur artisterna spelade på scenen och ville dit och kolla. Men på vägen dit hann hon med en liten lekpark att springa omkring på.. Alltså, den där ungen har näsa för sånt, för faktum är att jag har aldrig sett den där lekparken förut. Kan hända den är ny för i år, men hur hittade hon just den, just där, just då?

Där stannade hon en stund och lekte. Till och med Andreas sprang omkring där, så det var ju bra. Han som annars alltid föredrar att leka Skalman.. Det vill säga, ta det lugnt.. Gärna ta en powernap någonstans på vägen, på någon bänk som sagt..

Nåväl, när hon hade lekt färdigt där, så hörde hon att musiken drog igång igen och ville dit. På vägen dit, ytterligare en gång, hittade hon nu en liten blomsterpark där det flög omkring fjärilar, så där ville hon stanna och titta och gå omkring.. Stannade kanske 5 minuter, för nu drog musiken på scenen igång ordentligt, så nu ville hon dit. Hon sprang i förväg och jag och min Skalman kom efter, gåendes, långsamt.. Hittade henne nästan framme vid scenen. Där ville hon stanna och titta på när dom sjöng. Jag förklarade för henne att dom just nu bara repeterar för att sedan, om några timmar, stå där och spela på riktigt så att säga, och så länge kan vi inte stanna. Hon gav med sig, så vi började återigen vår vandring mot torget.

Men kan ni gissa vad hon hittade på vägen dit?? 

Ja, ni gissade alldeles rätt.. Hon hittade ytterligare en lekpark, där hon ville leka. Där åkte hon rutchkana, sprang i en labyrint för att sedan stanna framför en gungbräda som hon absolut ville gunga på. Just då var den upptagen av två killar som gungade och både jag och Skalman försökte få henne därifrån. Han genom att vilja dra henne, jag genom pedagogiska argument. Inget hjälpte kan jag ju säga.

Till slut fick vi med henne genom att locka med att hon kunde få åka kättinggungan på torget istället. Och då blev det åter fart på min lilla duracellkanin på uppåttjack.

På torget så skulle vi köpa biljetter då, men dom kan endast köpas via alla dessa lottstånd som finns där. Så naturligtvis ville Sanna ta en lott. Hon hade spanat in en leksakskarusell som hon bestämdes sig för att den skulle hon vinna. Men då den var förstapriset och du kan köpa typ tusen lotter x 20 kronor för en remsa och ändå inte vinna förstapriset, så kan ni ju räkna ut själva hur oddsen är för det… Men hon hade bestämt sig och så började det igen. Ilska, frustration över att endast vinna 3:de pris, tårar som sprutade och snor som hängde. Tänk er Helena Bergström, så förstår ni vad jag menar..

Dramaqueen på högsta nivå..

Och som vanligt, folk som stirrade. Till slut var jag tvungen att förklara för tjejen i ståndet att Sanna har ADHD, och tack och lov mötte jag nu en tjej som förstod. Hon hade nämligen ADHD själv. Gud tack för att få möta en förstående människa..

Efter många om och men så fick jag tillslut Sanna därifrån genom att köpa dessa biljetter så att hon och Andreas kunde åka kättinggungan..
Sen hade Skalman och duracellkaninen bestämt att vi skulle spela på chokladhjulet.
Och ja, det gick väl bra där kan man väl säga..

Två kilo choklad fick vi med oss hem. Men även där vid chokladhjulet så fick Sanna sitt 3:de utbrott. Hon gillar inte just den chokladen vi vann, utan ville ha enbart mjölkchoklad.
Så där står jag med två ungar som vill två olika saker. Vem ska man tillfredställa i ett sådant läge?

Andreas blev helt förtvivlad och började gråta och skrika nåt om att Sanna minsann alltid ska få det hon vill ha, medans han själv aldrig får det.. Suck.. Som tur var vann vi även 2 stycken 3:de pris, så Sanna blev nöjd med 2 stycken 100 grams chokladkakor och Andreas kunde stolt få bära den stora tvåkilos chokladen.
Så var alla nöjda och glada.. Men gissa om jag var trött, både i själen och i benen..

Tack och lov hade Erik varit så snäll att han kom till Skansen för att hämta upp oss efter sitt jobb, så jag slapp åka med dessa två illbattingar på buss och tåg hem..

Försökte prata med Erik igår igen, om ett tips jag hade fått av en väninna. Men det gick inte. Han slog ifrån sig direkt och menade på att jag har ju aldrig sagt till honom förut om exakt vad det är jag vill ha hjälp med.. Vilket jag inte gjort annat dom senaste två åren…

Det går inte att nå fram till honom och få honom att förstå. Så vad kan jag göra?

Nu ska jag iallafall bara ta det lugnt. Barnen sover fortfarande och jag njuter av tystnaden och lugnet som rådet just nu..

Ha en underbar onsdag.. Kram