Hallå alla fina vänner.. Lördag idag. Solen skiner och jag (nästan) med den. Har sovit gott inatt.. Från halv tio igårkväll till kvart över åtta imorse.. Så otroligt skönt att få en sovmorgon.

Var i Täby centrum en sväng nu på förmiddagen, för att lämna tillbaks ett par skor som Andreas inte ville ha. På vägen tillbaks till garaget ser jag chefen för den verksamhet som Andreas gick på här i Åkersberga under årkurs 5. Chefen som på fullaste allvar påstod att det var min negativa inställning till verksamheten som gjorde att det inte fungerade för min son. Och som för att bevisa att hon hade rätt så drog hon upp en parallell med en annan kille som började där i 3:an och där föräldrarna också var negativt inställda.

Och att det under alla år som han gått på verksamheten varit väldigt trögt för honom att få skolgången att fungera som den ska, just för att hans föräldrar var negativt inställda till verksamheten. Och att det nu äntligen, när killen börjat 9:an, så har det lossnat och nu fungerar det för honom och då för att killen själv vill det.. Eh? Ursäkta? Men hur tänkte chefen nu?

Varför har man överhuvudtaget låtit en person som är i stort behov av stöd i skolan, gå kvar i en verksamhet som på 5 år inte kunnat hjälpa killen på rätt sätt, bara för att chefen sa att det berodde på föräldrarnas negativitet? Bara för att man gjort på samma sätt dom senaste 20 åren, betyder INTE att det är rätt sätt.. Men just nu är jag väldigt glad och tacksam för att min son bara behövde gå på den verksamheten i ett läsår och sen fick möjlighet att börja på samma skola som sin lillasyster. En skola som verkligen sätter elevens behov främst.

Som en liten jämförelse, som varken har med negativitet eller positivitet att göra, så kan jag ju säga att under hela årskurs 5 så gjorde Andreas en halv sida totalt i matteboken. En halv sida på ett helt läsår? Är det ok?

Nej, självklart är det inte ok. Lärarna som jobbar med barn med speciella behov MÅSTE ha rätt utbildning och rätt kompetens för att kunna bemöta sådana barn på rätt sätt och få dom att hitta lusten att vilja lära. Något som min sons lärare under hela årskurs 5 totalt misslyckades med.

Andreas började på sin nya skola den 23 augusti i år. 25 augusti blev han sjuk och stannade hemma resten av den veckan. Måndagen den 30 augusti var han tillbaks på skolan igen. 31:a augusti hade han således endast gått 4 dagar totalt på nya skolan, ändå har han på dessa fyra dagar hunnit igenom HALVA matteboken.. Alltså, inte en halv sida utan halva matteboken..

Skrämmande hur dåligt skött det var på den gamla skolan, eller hur? Dessutom frågade jag hans lärare i samband med skolavslutningen hur det var med dom nationella proven. Lärarna svarar att han inte velat göra proven klara, men på en direkt fråga till sonen så säger han att det berodde på att lärarna inte gett honom alla uppgifter.

Kalla mig gärna opartisk. men i det här fallet så väljer jag att tro på min son. Dels därför att jag vet att han skulle göra proven om dom gavs honom., dels därför att lärarna vid tidigare tillfällen misslyckats med att få min son intresserad av skolan överhuvudtaget.. Till och med Skolinspektionen kritiserade skolan för att inte skyndsamt hjälpt min son när dom visste vilka problem han hade. Och att när dom väl kom med ett åtgärdsprogram, som skulle hjälpa honom så innehöll det brister, och åtgärdsprogrammet kom 4 månader efter skolstart.. ??

Andreas kan fortfarande inte tro att lärare kan vara snälla och är därför fortfarande lite avvaktande när det gäller hans nya lärare, då han själv sagt att dom är snälla och att han inte är van vid det.. Tänk att vara tolv år och ha sådan lite tillit till lärare på skolan. Ska det verkligen behöva vara så??

Nu äntligen till rubriken: Mama.nu har även detta år en tävling om vem som ska bli Årets Mamabloggare. Och här behöver jag er hjälp. Jag skulle bli jätteglad om ni som läser min blogg och gillar den, vill nominera min blogg i den kategorin. Jag vill lyfta fram hur det är att vara mamma till 2 barn med såkallat osynligt handikapp och vad vi får för reaktioner från omgivningen som inte vet hur det är.

Förra året vann en ensamstående mamma med två barn, som jag tycker att visst kan hon skriva på ett roligt sätt, men hennes blogg var i övrigt inte särskilt märkvärdig.

Vet att det är flera av er som läser min blogg som tyckt att jag borde arbeta som krönikör.
Här har ni chansen att låta mig få chansen att få bli Årets Mamabloggare och därmed få fler läsare till bloggen och också få fler människor att förstå detta med att ha diagnosbarn.

Gå in på Mama.nu och läs om hur ni kan nominera mig, snälla söta ( med socker på, säger sonen att jag ska skriva,så då gör jag det) ..

Tack på förhand och ha en underbar lördag.. Kram

Godmorgon på er alla fina. Vill varna för att det jag nu skriver om kan få vissa av er att bli äcklade, men då får ni sluta läsa nu. Att vissa kanske inte tycker det är ok, det jag kommer skriva om och att man ska hålla sådana saker privat.

Ja, ni kanske har rätt. Men som en del i vårt familjeliv och vilka knep man kan ta till för att få barn med diagnos att rikta uppmärksamheten mot något annat, är det som får mig att lämna ut mig själv..

Erik är ledig idag,vilket gjorde att han kunde hjälpa till att få upp ungarna och få iväg dom till skolan. Inte alltid det lättaste när man har en extremt trött preteen i hemmet..

Han ville absolut inte komma ur sängen. Det slutade med att Andreas blev så jäkla arg på sin pappa att han klev ur sängen för att slå honom. Han sover i en loftsäng, vilket gör det svårare för oss att dra honom ur sängen. Han skrek och gapade som tusan. Sanna försökte medla, den lilla sötnosen.

Till slut gav Erik upp och bad mig gå in till Andreas för att prata med honom. När jag kommer in i hans rum, sitter han på golvet och gråter. Jag böjde mig ner för att krama om honom och sa till honom att jag tyvärr endast kan krama hans huvud då han är kortare än vad jag är, samt att jag bara satt på huk. Men han kramade iallafall tillbaks. Precis då började jag hosta och som många kanske vet, så när man sitter på huk och hostar så är risken att det låter från andra ändan också.

Och så skedde nu med. Och det gjorde ont kan jag säga..  Men det fick Andreas att brista ut i ett gapskratt som verkligen kom från hjärtat.. Och sen gick allting mycket lättare. Jag fick honom till matbordet, kraftigt försenad. Han hade iallafall fått på kläderna och för att ytterligare effektivisera det hela så satte jag på honom skorna vid matbordet, medans han fortfarande åt frukosten.

Sanna var ju redan klar och taxin stod utanför och väntade, så vi bad henne springa ner och säga till chauffören att Andreas är på väg, så att inte taxin åker utan honom.

Jag fick en kram och puss av min älskade son, men pappa fick ingenting. Andreas visade att han fortfarande var ordentligt sur på sin pappa. Ska prata med honom när han kommer hem om hur man beter sig. För hans uppträdande imorse var under all kritik.

Men som sagt, ibland kan det räcka med en hederlig prutt för att vända ett dåligt morgonhumör och få ungen på bra humör igen..

Ha en underbar fredag och ta hand om dig.. Kram

Godmorgon alla fina vänner. Idag har jag iallafall fått iväg båda ungarna till skolan. Något jag misslyckades med igår, då jag kämpade förtvivlat för att få upp Andreas. Men se, det gick inte. Han fortsatte sova..

Fast idag gick det bättre. Kanske beroende på att skolan ska gå på cirkus idag, vilket dom inte vill missa..

Har fått förfrågan om det här med kommentarer, hur man gör. Så nu ska jag förklara för er, om ni vill lämna en kommentar på mina inlägg. Titta dit —————–>

Ser ni en ruta som heter Admin? I den rutan så finns det en länk som heter Registrera. Klicka på den. Fyll i det användarnamn ni vill ha, er mailadress samt ett lösenord. Jag ser inte er mailadress eller ert lösenord, så ni behöver inte vara oroliga för att jag ska missbruka ert namn..

Förlåt, jag hade inte kollat ordentligt, vilket jag nu har gjort. Ni börjar med att fylla i ert användarnamn och er mailadresss. Då får ni ett lösenord skickat till er mail. Sen kan ni logga in och ändra ert lösenord till ett som är lättare att komma ihåg. Men sen gör ni som jag beskrivit..

När ni har gjort det, så är ni nu inloggade och har kommit in på en sida där ni själva kan ändra ert lösen om ni vill det. Näst längst upp till vänster finns det nu en knapp som heter Besök sidan. Klicka på den så kommer ni tillbaks till huvudsidan. Väl där så går ni bara längst ner i ett inlägg, klickar på Kommentarer som står inom parentes. Då ni nu är inloggade så kan ni då lämna en kommentar. Glöm inte att logga ut sedan bara.

Nästa gång ni kommer in på sidan och vill kommentera så klickar ni bara på Logga in ——> där..
Då kan ni återigen lämna en kommentar. Men ni måste vara inloggade och befinna er på huvudsidan för att kunna lämna en kommentar.

Anledningen till att jag försvårat det lite var för att jag till slut fick sitta och rensa bort 60-70 skräpkommentarer per dag, där alla innehöll länkar till porrsidor. Inte bara vanligt porr, utan även sidor med djursex.. ja, ni hör ju själva att det inte är något som jag är särskilt intresserad av och jag vill definitivt inte ha sådana på min sida.

Jag hoppas att jag nu återigen kommer att få era synpunkter på mina inlägg i och med min förklaring om hur ni ska göra. Har saknat era kommentarer..

Ha förövrigt en alldeles underbar dag.. Vill passa på att rikta ett STORT GRATTIS TILL MAGDALENA GRAAF SOM IDAG FYLLER 35 ÅR.

Hon om någon förtjänar verkligen att få bli firad med massor av kärlek på sin stora dag.. Kram till dig Maggan och måtte din dag bli precis så underbar som du vill ha den..

Kram

Hallå alla fina vänner. Idag riktar jag ett stort Tack till Fredrik Sjöquist på Lokaltidningen Mitt i Södra Roslagen för artikeln om hur kommunen betett sig mot mig och mina barn i samband med skolstarten.

Jag hoppas denna artikel renderar i att övriga invånare i kommunen får upp ögonen för hur kommunen behandlar sina invånare. Hur kommunen i själva verket faktiskt skiter i barnen, bara dom får igenom sina sparkrav. Kosta vad det kosta vill. Ett sådant sjukt tänk från folkvalda politiker ställer inte jag upp på längre.
Ta då hellre från er egen lön till att börja med. Sänk den i nivå med vad en låginkomsttagare har att röra sig med, så kanske ni får lite större förståelse för den ”lilla” människan, den som valde just dessa politiker att föra deras talan, men som misslyckas gång efter annan… Förlåt, men jag blir förbannad..  

Här nedan följer vad Fredrik skrivit i lokaltidningen som kommer ut idag till alla i Österåkers kommun.

Ni som bor i Åkersberga som är inne och läser detta får mer än gärna sprida vidare hur politikerna behandlar barnen i kommunen. Just i ett sådant läge kan jag bli en sådan som jag skrev om att jag föraktade i mitt förra inlägg. Nämligen att försöka få med så många som möjligt på tåget för att stoppa politikerna från att få sitta kvar 4 år till..

”Inför skolstarten fick Annelie Lindgren i Åkersberga veta att skolskjutsen för hennes dotter försämrats. Beskedet fick hon av en slump. Sedan dess har kommunen backat, men Annelie är ändå kritisk.

-Jag har inte fått ett enda brev om det här från kommunen. Istället fick jag det av taxichauffören. Det tycker jag är skrämmande. Åkersbergabon Annelie Lindgren skräder inte orden.

Hennes dotter har diagnosen autism och adhd och klarar inte av att samåka skoltaxi med andra barn utan att det blir bråk eller upprörda känslor.
I två års tid har dottern därför fått åka skoltaxi själv. Men nu, bara tre dagar innan skolstarten, fick familjen på omvägar veta att kommunen tänkt om.

-Det var taxichauffören som ringde och berättade att det skulle bli en ny hämtningstid eftersom Österåkers kommun dragit åt svångremmen, berättar Annelie Lindgren.

Ändringarna innebar att dottern, som nu ska börja tredje klass, skulle bli tvungen att samåka med andra barn, något hon på grund av sitt handikapp inte klarar av.

-Jag har fått börja rådda i det här bara tre dagar innan skolstarten och barnen har blivit oroliga,säger Annelie Lindgren, som även har en son med speciella behov.

-De har ingen aning om hur mycket man måste kämpa när man har barn med handikapp.

Enligt Sofie Enander, trafikchef på samhällsbyggnadsförvaltningen, är sparkraven orsaken till att man ser över skolskjutsarna i år:

-Vi har effektiviseringskrav på oss och en summa pengar som ska räcka till alla.  

I år ska cirka 14 miljoner räcka till de knappt 2000 elever i Österåkers kommun som har rätt till skolskjuts med buss eller taxi. Det innebär en besparing med 10-15 procent jämfört med förra året. För att spara försöker kommunen pussla så att så många barn som möjligt som åker skoltaxi kan samåka. Man gör också bedömningar om barn som tidigare åkt taxi kan åka buss istället.

I Annelie Lindgrens fall backade kommunen så att dottern nu ändå får åka skoltaxi själv. Men även detta besked fick familjen genom taxibolaget.

Sofie Enander menar att kommunen visst informerat men att man kanske inte varit tillräckligt begriplig.

-Det kan vara att det stod otydligt när hon fick beskedet. Det får vi ta till oss i sådanafall. Vi får bli bättre till nästa år.

Tidigare har Lokaltidningen Mitt I skrivit om barnen i Dyvik som blev av med skoltaxin. I stället skulle kommunen ge barnen sändare som ska aktivera lampor på busskuren för att varna passerande bilister.”

Detta riktar jag direkt till Sofie Enander. Inte för att jag tror hon läser min blogg, men någon annan i kommunen kanske gör det och kan då berätta detta för Sofie.

Sofie: Om det är så att ni har skickat ett brev som gör gällande att mitt barn inte ska få åka själv, samt att ni beslutat att hon ska hämtas 7,05 istället för tidigare 7,45 får du mer än gärna skicka det brevet en gång till.
Men med tanke på att jag, trots att det nu gått två veckor sedan ni fattade ett nytt beslut, inte ens fått det meddelandet från er, så ställer jag mig starkt tvivlande på att ni verkligen har skickat ut det första brevet överhuvudtaget. Det känns mer som en efterkonstruktion från din sida. Att du måste komma med en bortförklaring, istället för att stå upp för att du gjort ett stort misstag, som inte informerat oss om detta.

Tack.

Godmorgon på er alla fina vänner. Idag har jag fått iväg båda ungarna till skolan. Andreas hostar visserligen lite fortfarande, men han har ingen feber, så jag tyckte han kunde gå till skolan idag.
Hoppas det går bra för honom..

Igår hade vi ett allvarligt samtal med barnen om hur vi ska ha det framöver i familjen. Jag känner att jag inte orkar mycket mer, framförallt som Andreas är väldigt duktig på att inte se hur mycket tid han egentligen får av oss två och hur mycket vi faktiskt gör för honom. Men nu är det slut med det. Nu ska det bli andra bullar av här hemma..

En annan sak som upptagit mina tankar ett tag nu, är det här med skitsnack och ryktesspridning.
Det jag nu kommer skriva om, har jag själv varit med om så jag vet vad jag pratar om.

Men om 2 vänner börjar bråka och bråkar ordentligt, är det då ok att sätta sig och ringa runt till andra vänner och berätta vad som har hänt? Och kan dom vännerna då verkligen ta ställning till det hela då dom inte fått hela biten klar för sig, utan bara en sida av storyn.

För som bekant finns det alltid två sidor av en story och har man inte lyssnat på båda sidor, anser inte jag att man kan ta ställning. Hur kan man som en riktig vän vilja lyssna på vad en kompis gjort mot mig och sen bli förbannad på den kompisen? Och fortsätta spä på genom att komma med bränsle till elden. Då undrar jag lite om dom gör samma sak med sina barn?
Att dom bara lyssnar på det ena barnet och skäller ut det andra efter det? Eller sätter ni er ner och lyssnar på vad båda barnen säger och sen tar ställning till hur ni ska göra?

Varför då inte göra på samma sätt med era kompisar?

Att ha en eller två vänner man känner att man kan lita på och lufta detta med är helt ok. Men inte att skriva till 5-6 stycken och få med dom på tåget. Som vän till någon som råkat illa ut, så skulle jag frankt förklara att jag är inte intresserad av vad som har hänt. Jag kan lyssna på vad min kompis säger, men jag vägrar ta ställning innan jag hört den andres version.

Det här är ett enkelt sätt att stoppa skitsnack och ryktesspridning. Att förklara att hos mig får du gärna ösa ur dig det som hänt, men acceptera då att jag inte tar ställning.

Jag köpte en liten bok häromdagen. Och då menar jag liten. Den är inte mer än kanske 5×3 cm. Det är en bok som heter Visdomsord om sanning och det finns många bra tankar i den.
Tänkte dela med mig av två av dom som finns i boken med er:

1) ”Det är nedstämmande att så många människor förvånas över ärlighet, men så få över lögn och bedrägeri”

2) ”En vänskap som inte tål att allt blir sagt håller inte i det avgörande ögonblicket”

Så tänk på det till nästa gång ni har en vän som ringer och råkat ut för något, att alltid be om att få höra den andres story också för att få helheten klar för er. Fundera över vad det är som gör att du så snabbt tar ställning annars, om du inte vill höra allt..

Kram

Godmorgon alla fina. Hoppas ni fått sova gott..

Igår var vi hela familjen och tittade på Toy Story 3 i 3D, svenskt tal, för att Sanna ska hänga med på vad som händer.. Mitt under filmen hör jag Sanna säga att nu ville hon gå därifrån, för filmen var tråkig. Och jag bara kände att nej, jag vill inte. Jag vill se hela filmen. Så jag sa till henne att om filmen fortfarande var tråkig om 10 minuter så kunde vi lämna bion. Tack och lov så blev det spännande igen, så hon satt kvar hela filmen igenom..

När vi kom hem sen så gjorde vi en väldigt sen middag. Skinkschnitzel med potatisgratäng för mig och klyftpotatis till dom andra 3.. Sen satte jag igång med att storstäda inne på Facebook..

Från att ha haft 96 ”vänner” har jag nu endast 68 kvar. Och då är det folk som jag faktiskt pratar med då och då. Förstår inte grejen med att ha över 600 personer på sin lista, om man inte är en känd person så klart. För då blir det mer som en fansida, än att ha personen som personlig vän.

Men jag tänker på alla dessa tonåringar som ser det som en tävling om vem som kan ha flest kompisar på Facebook. Varför? Är ni verkligen förtroliga med alla 600 vänner ni har på er lista?

Nä, satsa i stället på att ha några få som ni känner att ni kan lita på. Det sägs ju att du endast kan hålla 60 personer i minnet, sen börjar det bli svårt att hålla koll. Hjärnan kan inte ta in mer än så..

Att ha upp mot 700 vänner verkar inte vara klokt. För hur kan du verkligen lita på att inte någon av dessa 700 ”vänner” gör som dom gjorde mot Carl Bildt? Ta över din sida och skriva en massa dumheter. I mina ögon är det inte ett sätt att visa på sin popularitet att ha så många vänner, utan tvärtom. Du upplevs väldigt osäker som måste omge dig med så många.. Iallafall i mina ögon.

Ha hellre några få som är lojala, än massor som är illojala..

Sen undrar jag vad Facebook är till för egentligen? Visst är det bra att man kan meddela sina kompisar, alla på en gång om vad man gör. Men måste man verkligen skriva allt?

Jag har själv gjort det, så jag är inte bättre jag. Men jag ska bättra mig. Jag tror inte folk egentligen är intresserade av att jag ska laga mat, eller städa.. Utan från nu ska jag försöka hålla Facebook som en meddelandecentral om det är så att jag kanske vill gå ut och slänga ur mig en sådan fråga. Får se om jag kommer att klara av att hålla mig till det,enbart.. Sen kan man visst skoja till det och skriva blaj någongång..

Sen vill jag också säga till er som jag har kvar på min vänlista att snälla, skicka inga inbjudningar till Farmville och sånt skit. Jag är inte intresserad och jag ignorerar alla förfrågningar om det.
Det enda jag spelar inne på Facebook är Bejeweled Blitz, så spar er energi istället för att fråga mig..

Annars då? Idag blir det en lugn dag. Då detta är min blogg så kan jag skriva om vad jag vill här inne och då kan jag meddela er att idag ska jag städa. Så det så..

Ha en bra söndag och ta hand om er.. Kram 

Godmorgon på er alla fina. Sitter här i min ensamhet. Klockan är 07,41 och det är bara 10 grader varmt ute just nu. Usch, känner hur höstdepressionen kommer krypande. Hatar kyla..

Igår skrev jag ju om Blondinbellas bok som handlar om hur det är att vara tonåring.
Jag ska ärligt erkänna att jag har inte läst den boken och kommer heller inte att göra det, men jag läste lite om boken och ska nu erkänna att jag till viss del hade fel.

Hennes bok handlar om hur det är att vara tonåring av idag, med alla krav som ställs på tonåringarna, krav som inte alls var lika hårda som när jag var tonåring. Som hon själv kallar sin bok, en överlevnadsguide för tonåringar.

I boken skriver hon om hur lätt det är att utveckla anorexi och hur det är att vara mobbad i skolan. Och där kan jag känna att ja, jag förstår det. I och med att det enda som duger i dagens samhälle är att vara så smal du kan bli och helst också stora tuttar, stora läppar och inga rynkor.

Du får alltså inte vara den du är, den du föddes till att vara. Utan du ska förändra dig. Skrämmande. Att som Kissie tillexempel, som anses vara en förebild för många unga kvinnor pratar mycket om bantning och om hur du kan förändra dig för att bli snygg och därmed passa in i samhället, tycker jag är skrämmande. Att ingen stoppar henne och talar om för henne att hon duger som hon är. Att ha så dåligt självförtroende och dålig självkänsla är tragiskt. Jag passar definitivt inte in i samhället om man ska gå på dom kriterierna.

Fast å andra sidan vill jag inte passa in heller. Jag vill fortsätta vara den jag är. Jag vill inte var en sönderopererad och klonad tjej. Utan jag vill vara naturlig. Och vara stolt över det..

Där kan man i första hand vända sig till föräldrarna och be dom se över sin syn på andra människor. För faktum är att barn gör inte som vi säger, utan som vi gör. Vi är våra barns största förebilder så länge dom är små och om vi då uttrycker oss negativt om en annan människa som kanske ser annorlunda ut på ett eller annat sätt, jag då har vi lagt grunden för våra barns värderingar. Värderingar som kanske sitter i för lång tid framöver och som kanske inte kan ändras förräns barnet självt kommit på hur korkat det är att inte acceptera alla för vad dom är.

Har själv fått bita mig i tungan många gånger, så jag är absolut inte felfri i det fallet..

Ett exempel: Katrin Zytomierska. Som utnämnt sig själv till den mest provokativa människan i Sverige. Sitter inför en 7-åring och pratar nedsättande om tjocka människor och hävdar att du kan aldrig bli för smal. Bantning är det enda rätta. Hur tror hon att denna stackars 7-åriga flicka ska uppfatta omvärlden när hon kommer upp i tonåren, när det finns en i hennes närhet som hela tiden pratar negativt om människor som är annorlunda än henne själv? Som inte kan acceptera att alla kan inte eller vill inte se ut som alla andra, utan faktiskt värnar om det unika inom sig.

Det är tyvärr många vuxna som beter sig som Katrin gör. Vet själv en gång när Andreas var en baby och jag gick på trottoaren. Mötte en mormor/farmor som gick där med sitt barnbarn och faktiskt på fullaste allvar bad mig gå ner från trottoaren, för hon tyckte jag tog för stor plats och hon kunde inte komma förbi mig med sitt barnbarn. Jäklars vad arg jag blev. Skällde ut kärringen efter noter och menade på att det är bitterfittor som hon som skapar dessa som sedan mobbar andra.

Så jag anser att börja med att prata om mobbing med och bland vuxna är det som gäller. Många vuxna tycker ju bara att vaddå, jag mobbar väl inte. Jag säger ju bara vad jag tycker.
Ja, till viss del. Men säg inte orden inför barnen, för dom tar efter snabbare än en svamp suger upp vatten. I vissa lägen måste man faktiskt hålla sina åsikter inom sig. För som Sigrid Undset säger: ”Man kan aldrig veta tillräckligt om andra för att döma rättvist”

Leo Tolstoj sa också en väldigt bra sak som får avsluta dagens inlägg från mig:

”Alla tänker på att förändra mänskligheten men ingen tänker på att förändra sig själv”

Jag tolkar det som att ingen tänker på att förändra sitt sätt att se på saker och ting, inte att operera om sig till någon man inte är..

Ha en underbar lördag och ta hand om dig.. Kram

Godmorgon på er alla fina vänner. Nu har det blivit så där igen, att jag varit dålig på att uppdatera er om vad som händer. Fast just nu händer inget mer än att skolan har startat igen.

Andreas har nu börjat i 6:an, som numera räknas som högstadiet. Sanna har börjat i 3:an. Fast Andreas hann bara gå två dagar i nya skolan, sen blev han sjuker, stackarn. Dunderförkyld och med lite förhöjd temperatur..

Jo, angående överskriften. Köpte en fredagsbilaga igår och höll på att sätta kaffet i fel strupe när jag läste att allas vår Blondinbella nu skrivit en bok som handlar om hur det är att vara tonåring.
Det är tänkt att föräldrar till tonåringar ska läsa den för att förstå hur en tonåring är.

Tycker jag låter helt kanon. För ärligt, ingen förälder har väl varit tonåring? Vi gick ju direkt från 12 år till 30 år.. ? Eller hur var det nu? Är det verkligen så att en sådan bok kan fylla en funktion?
Skriven av en bortskämd Östermalmstjej, som jobbat och tjänat egna pengar sen hon var 14 år.. Som supit omkring på Stureplans alla uteställen innan hon ens haft åldern inne? Och gladeligen lagt ut alla sådana bilder på sin blogg. Är det verkligen sådana tjejer vi vill att våra döttrar ska ha som förebilder?

Visst, det finns många föräldrar som glömt bort hur det var att vara tonåring och då kan det bli jobbigt. Men om man själv kommer ihåg hur det var, så har man ett helt annat utgångsläge. Nu pratar jag inte om det man fått höra från sin egen mor om hur man var som tonåring, utan hur man själv tänkte.

Jag vet ju hur jag tänkte som tonåring. Hur känslorna åkte berg och dalbana med en. Hur viktigt det var att få vara ute sent som tusan med kompisar och att ha uråldriga föräldrar som inte hade en blekaste aning om hur man ska leva livet, men att jag som 14-åring var helt på det klara med hur livet skulle levas.

Och vilket jäkla liv det blev på mig för att mina föräldrar satte gränser för vad jag fick och inte fick göra, utan en förklaring till varför. Oj, vad jag bråkade med min mamma många gånger. I mina ögon var hon helt enkelt en hjärndöd dinosaurie..

Nu var inte mina föräldrar uråldriga på riktigt. Min mamma är bara 21 år äldre än vad jag är, men ändå. I mina ögon kunde hon lika gärna levt på dinosaurernas tid..

Alla killar som man älskade. Och som man kände att gör han slut då tar jag livet av mig. Nån som kommer ihåg? Jag behöver inte ens läsa Blondinbellas bok för att veta hur en tonåring är.
Alla gånger man smet ut långt efter läggtiden, för att kompisarna var viktigare än skolan. Alla gånger man skolkade för att åka in till stan istället. Och hur spännande det var att stjäla. Framför allt kläder, för det hade man ju inte råd att köpa. Och man ville ju inte vara utanför gänget, en som hade fel kläder. Det var viktigt att man hade rätt märke på kläderna. Annars blev du obönhörligen utfryst. Så handen på hjärtat: visst är det så än idag? Så vad är skillnaden mot att varit tonåring på 80-talet jämfört med att vara tonåring idag?

Jo,den största skillnaden från att ha varit tonåring på 80-talet med hur det är att vara tonåring idag är väl att idag kan du alltid bli nådd. Du har dator och mobiltelefon. Du kanske bloggar. Du har Facebook. Kanske en Myspace sida. Du är alltid uppkopplad. Du kan alltid bli nådd och du kan alltid nå dina vänner.. Frågan är om det är så himla mycket bättre än att gå ut och umgås istället. I övrigt är det ingen skillnad..

Fast å andra sidan, jag föredrar att min dotter sitter hemma och chattar med sina kompisar framför att supa runt på stan och inte ha koll på vad man gör. Man får ta det goda med det onda helt enkelt..

Men jag kommer definitivt inte köpa Blondinbellas bok. För jag vet. Jag vet hur det är att vara tonåring. Så jag anser att jag, och många andra föräldrar som kommer ihåg, har bättre utgångsläge att ta hand om barnen, än att låta dom fara vind för våg och råka ut för diverse saker. Jag kan prata med mina barn och dom förstår.

Andreas och Sanna har båda två kommit till ett stadie kallat pre-teen, så nog har jag fått smaka på hur det kan vara att vara förälder till en tonåring. Men om man tar sig tid med sina barn, att verkligen sitta ner och lyssna på dom och respektera dom så är mycket vunnet.

Man ska aldrig göra sina barn till sina kompisar. Man ska visa att man är den äldre. Man kan absolut dela med sig av sina erfarenheter och påvisa vad som kan hända om man gör si eller så, men du som förälder måste alltid visa att du är den som är den vuxne, med allt vad det innebär. Tänk tillbaka på din tonårstid och försök komma ihåg hur du tänkte som tonåring, inte hur du var. Först då kan du prata med ditt barn på ett helt annat sätt.

Det lustiga i det här är att det här med tonåring egentligen är ett relativt nytt begrepp. Uppfanns i USA på 50-talet. Då ville barnen frigöra sig från sina föräldrar. Det var då Elvis uppstod, så att säga.

Tänk tillbaka lite till. På 20-talet var det aldrig tal om att du kunde skylla på dina hormoner i kroppen för att slippa göra saker och ting. Då var det hårt arbete som gällde, oavsett..

Jag tror att alltför många föräldrar spär på detta med att ha en tonåring hemma och gör det värre än det egentligen är. Att många är såkallade curlingföräldrar. Ta era barns tonårstid för vad det är. Lyssna på dom. Lär er respektera deras åsikter. Kör inte över. Diskutera med dom. Och det viktigaste av allt: Förklara varför du sätter gränser. Sätt inte gränser bara för att..

Det vinner du på i längden..

Ha en underbar fredag.. Kram 

Godmorgon på er. Sitter här igen då på morgonen och bloggar. Har inte sovit särskilt bra inatt, så jag är fortfarande väldigt trött. Dock så har min röst återvänt nästan helt,vilket jag är tacksam för..

Såg att det var många som var inne och läste det jag skrivit om kommunen igår. Hade väl hoppats på att få några kommentarer om vad kommunen gjort för blunder i det jag skrev, gällande taxin för mina barn, men ingen skrev något eller hade något förslag på vad kommunen gjort för fel..

Så då får väl jag avslöja det allra största felet dom gjorde.

Det jag reagerade starkast på i allt det här var det att all information om detta kom från Taxi 020. Ingen information alls från kommunen. Inte ens efter att jag ringt och skällt på dom och fått dom att göra om och göra rätt kunde dom ringa och säga det, utan återigen fick jag informationen från Taxi 020.

Ska jag verkligen behöva ringa Taxi 020 för att få reda på vad kommunen beslutat? Det gällde mina barn. En från lokaltidningen tog kontakt med mig igår och vi pratade om vad som hade hänt. Han sa att det blir svårt att skriva en artikel om detta då vi ju faktiskt fick rätt. För oss slutade detta lyckligt.

Jovisst, sa jag, men vinkla artikeln då som att är det verkligen så att jag ska få denna information från Taxibolaget, som inte har ett dugg med detta att göra egentligen? Annat än att dom fixar fram en taxi åt mina barn. Och att inte ens när kommunen gjorde om och gjorde rätt så kunde dom ringa mig, utan det fick jag återigen höra i andra hand av Taxibolaget, som fortfarande inte är anställd som budbärare av kommunen, utan som samordnare för att alla skolskjutsar ska fungera.

Ja, det var en vinkling av problemet som kan bli en artikel. Så vi får se vad som händer.

Idag blir det till att sitta i telefonen en massa för att reda ut allt det här så vi får veta vad som verkligen ska gälla.

Ha en bra dag och ta hand om er.. Kram

Hallå igen alla fina. Vet att jag lovade er en utförlig beskrivning av hur min helg varit, men jag känner att det jag skriver om nu är så himla mycket viktigare att få ut än min helg.

Det är val snart och ur den synpunkten vill jag att invånarna i Österåkers Kommun ska få veta hur politikerna i kommunen behandlar sina medborgare. Jag vill verkligen inte ha kvar det borgliga styre vi har i kommunen idag. Nu pratar jag inte om riksdagsvalet, utan om kommunvalet.

I 2 års tid har min dotter haft taxi till och från skolan. Hon har under dessa 2 år alltid åkt ensam då hon inte är mogen för att ha samåkning med människor hon inte känner och fortfarande inte är mogen för det. Det har fungerat klockrent. I 1 års tid har hon haft en och samma chaufför på morgonen och en chaufför på eftermiddagen. Det har också fungerat klockrent. Har jag behövt ändra någon taxitid har jag som förälder kunnat ringa till en speciell person på Taxi 020 och gjort nödvändiga ändringar. Har också fungerat klockrent.

I torsdags ringde morgonchauffören till mig och frågade om det var möjligt att min dotter och nu även min son, ska hämtas klockan 7,05 på måndagsmorgonen. Naturligtvis svarade jag nej. Dom ska hämtas 7,45. Chauffören misstänkte att det var så det var och trodde att någon hört fel eller helt enkelt skrivit nollan istället för 4:an. Det är mänskligt att fela.

Då min son nu fått plats på samma skola, så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle vara smart och spara in lite pengar åt kommunen genom att låta Sanna och Andreas dela taxi till och från skolan. Det vet jag fungerar även för Sanna då hon är trygg med sin storebror.

I fredags förmiddag ringde chauffören upp mig igen. Nu för att berätta att han varit i kontakt med den person på Taxi 020 som håller i det här och fått veta att Österåkers Kommunpolitiker bestämt sig för att dra åt svångremmen och göra vissa besparingar. Och i det här fallet så har dom då bestämt att mina barn ska hämtas upp 7,05 för att sen åka runt i kommunen och hämta upp andra barn och sen bli körda till skolan. Gissa om jag blev förbannad.

Jag ringde upp sagda person på 020 och fick samma svar av honom som chauffören fått. Jag fick namn på den i kommunen som handhar detta med skolskjuts men fick veta att denne var sjukskriven. Fick då ett annat namn, Sofie Enander. Ringde upp henne och frågade rent ut: Vad i helvete är det som pågår?

Berättade om min dotters svårigheter med att ha samåkning med okända människor och hur det tar energi från henne. Energi som det tar min dotter drygt 1 ½ timme att återfå. Vilket betyder att hon måste lägga sig och vila det första hon gör när hon kommer till skolan. Jag berättade också om hur stor besvikelsen skulle bli hos min dotter om hon gått hela morgonen och väntat på att få träffa den eller den på vägen till skolan och det sen inte blir så av en eller annan anledning. Sofie frågade då mig om det inte kanske var så att det skulle vara bättre för mina barn om dom blev hämtade sist? Jag var faktiskt tvungen att ta luren från örat och stirra på den, för jag trodde inte jag hört rätt. Hade hon verkligen inte fattat vad jag sagt till henne? Så korkad får ingen vara.. Jag var jävligt förbannad rent ut sagt. Sa till denna Sofie att om det inte står en taxi utanför vår port 7,45 på måndagmorgon så kan kommunen räkna med att jag tar kontakt med en advokat och inlämnar en stämning gentemot kommunen.

Några timmar senare ringde personen från Taxi 020 upp mig och berättade att Österåkers Kommun nu fattat ett nytt beslut som gör gällande att mina barn ska hämtas 7,45 utanför porten för att tillsammans åka till skolan, utan att hämta något annat barn på vägen dit.

Nu ska ni få något att fundera på i den text jag skrivit här ovan. Men är det någon som kan se det jättefel kommunen gjort i allt det här?

Jag öppnar upp kommentarsfältet, så ni behöver inte vara registrerade för att få lämna en kommentar. Men det ska bli kul om ni ser samma fel som jag..

En annan sak som gör att jag idag via Facebook efterlyst en förbannat bra advokat är att i våras så fick vi igenom att få avlastning i form av ett korttidsboende.
Ett korttidsboende som barnen åker till och som möjliggör att jag och min man kan försöka återuppta vår tid tillsammans,bara vi två. Vi fick beviljat 4 dagar per barn och månad. Tyvärr gick det inte så där jättebra med planeringen att sonen kunde få åka dit redan på fredagen och åka hem på måndagen, för då räknas det som 3 dagar och då han ska vara där varannan helg så blir det väldigt knasigt. Så vi sa att vi kan lämna honom där på lördagsmornar och så åker han direkt hem eller till skolan på måndagsmorgonen.

För Sanna blev det lättare då hon bara kan vara där var 4:de helg och då åka redan på fredagen och åka till skolan på måndagen. Allt detta för att jag och min man ska få avlastning och kunna vårda vår relation alternativt ha egen tid.. Då våra barn har diagnoser och därmed speciella behov så kändes detta otroligt skönt att få hjälp med.

Idag fick jag en räkning från Österåkers Kommun. En räkning som gör att jag ska BETALA för maten på detta ställe för mina barn. Frukost lunch och middag… ?????

Det här är ingen information vi har fått från kommunen. Jag ringde till detta korttidsboende för att höra mig för om vad som gällde. Fick då veta att det är inte korttidsboendet som kräver dessa pengar av föräldrarna utan dom får pengar från respektive kommun. Och kommunen kräver då i sin tur pengar av föräldrarna för att dom ska få avlastning???

Ja, visst får vi avlastning i form av att vi inte behöver ha barnen runt oss 24/7. Men istället anstränger man vår ekonomi på det här sättet. Vad är vitsen? Då kan jag lika gärna hålla ungarna hemma. Vi får ju ändå skicka med pengar varje gång dom ska dit för att dom ska få möjlighet att hänga med på diverse aktiviteter som korttidsboendet anordnar varje gång. Nu ska vi även betala för maten på ett ställe som är sagt ska fungera som avlastning för familjer som har barn med speciella behov.

Då tycker jag att det är bättre att vi håller dom hemma, för då kan vi själva välja om vi vill göra någon aktivitet med barnen eller om vi bara vill sitta hemma och mysa.

Återigen så har då dessa kommunpolitiker dragit åt svångremmen där det känns som mest och där det egentligen behöver läggas mest pengar. Nämligen barnen. Barnen i kommunen, som nu får lära sig den hårda vägen att buffla sig fram genom tillvaron är det enda som gäller. Att roffa åt sig, att skoningslöst skita i om någon råkar stå ivägen. Bara dom får som dom vill..

Fortfarande någon som undrar varför så många ungdomar härjar omkring på stan, bråkar, rånar, våldtar och förstör? Inte jag kan jag säga. Jag är inte ett dugg förvånad.

Imorgon är det jag som ska leta upp en jävligt bra advokat, för nu ska kommunen få sin feta stämning på halsen, för så här behandlar man inte barn med speciella behov. Man behandlar inga barn på detta sätt. Läs bara vad jag skrivit om kommunpolitikers idiotiska beslut om barnen i Dyvik här.

Hade så hoppats på att klara av att skriva om positiva saker 7 dagar på raken, så jag är ledsen att jag misslyckades med det. Jag hoppas däremot på att jag lyckas stoppa dessa idiotiska kommunpolitiker som inte verkar ha någon som helst verklighetsförankring, från att få sitta kvar på sina platser i valet nästa månad.

Tack. 

Hej alla fina. Ledsen att jag inte skrivit på hela helgen, men jag har inte haft tillgång till internet via datorn och har heller inte haft tid att blogga från telefonen. Just nu sitter jag på sonens nya skola och kan inte blogga så mycket. Men jag lovar att skriva om min helt galna helg senare ikväll Ha det så bra så länge

Godmorgon på er. Fredag igen. Äntligen.. Nu är helgen här. Helgen jag åker bort på.

Efter bråket mellan mina söta älskvärda busungar igår, så ska jag ärligt säga att det ska bli skönt att få komma iväg och koppla av. Längta lite..

Så länge höll sig vänskapen mellan ungarna. Så länge tyckte Andreas synd om Sanna efter det som hon var med om. Det gick så långt att Andreas lyckades ha sönder både fjärrkontrollen till tv, samt drämma till dörren in till sitt rum så hårt att dörrkarmen flyttade på sig.. Suck.. Som tur är så är Erik duktig på att laga saker så han fixade till både dörrkarmen och fjärrkontrollen.

Men jag kände mig sönderstressad igår. Hade inte ens tänkt tanken att börja packa, utan bara farit runt som en yr höna och försökt få tankarna på plats..
Men nu börjar det ordna till sig..

Jag brukar alltsom oftast vara inne på en sida som heter Failblog.org. Där finns massor av roliga skyltar, dåligt klädda människor, dråpliga bröllopsbilder osv.. Bara att klicka sig vidare och känna hur smilbanden vill runt huvudet..

Idag hittade jag en video, som gjorde att jag bara stannade upp i det jag höll på med. Tittade fascinerat på den och upptäckte att ju mer jag tittade, desto större blev mitt leende.

Så idag får denna video vara min positiva sak. Att sprida ett leende vidare.. Titta och njut..

Ha en underbar fredag och ta hand om er.. Kom ihåg: Låt ögonen le dom också..   Kram

Godmorgon på er alla fina. 4:de dagen som jag skriver om positiva saker.
Kan ärligt säga det att detta med att tänka positivt inte alltid är det lättaste. Mycket lättare att hänga kvar vid det negativa, men jag fortsätter..

Idag tänkte jag låta mitt inlägg handla om hyllningar till 2 personer.

Först och främst vill jag hylla min fina son,Andreas, för den mogenhet han uppvisade i samband med det som hände hans lillasyster i förrgår. Hade faktiskt inte räknat med det.
Låter kanske konstigt i era öron, men om man har det minsta hum om hur barn med diagnoser fungerar så vet man att barn med diagnoser alltid är här och nu. Alla känslor är lika starka och lika viktiga och måste få komma ut med en gång.

Andreas och Sanna brukar oftast vara i luven på varandra. Älskar att ge varandra tjyvnyp så ofta dom kommer åt. Sanna kan be Andreas att sluta, men då han ser hur starkt hon reagerar så är det som om han får mer bränsle och fortsätter tills dom brakar samman i slagsmål och vice versa, naturligtvis..

Därför kom hans sätt att bemöta Sanna i det traumatiska hon upplevt, som en positiv överraskning. Han lade sig bredvid henne, lade armen runt henne. Han kramade henne och var väldigt mån om att hon skulle må bra. Igår var Erik ledig, vilket gjorde att jag kunde fara runt på stan som en yr höna och leta kläder. Var hemma i kanske en halvtimme mitt på dagen för att utfodra en hungrig kille. Det var allt, sen var jag på språng igen.

Så jag ringde Erik under eftermiddagen för att höra efter hur Sanna haft det på skolan och fick veta att hon mötts av kramar och pussar av sin storebror vid hemkomsten.. ♥

Så min första hyllning går till sonen som visade prov på stor mogenhet.. Tack älskade unge ♥

Min andra hyllning går till min underbara frisör Lilly på Salong Elegance här i Åkersberga..
Var där igår för att fixa till utväxten. Vet att hon alltid läser min blogg, men igår hade hon inte hunnit med det, så jag berättade för henne vad jag skrivit om och att jag denna vecka har utsett som min alldeles egna vänliga veckan. Hon tittade på mig i spegeln och sa att: ”Jamen, då måste du ju skriva om din underbara frisör och hur duktig hon är”.

Sen började hon gapskratta eftersom jag tystnade. Visste inte vad jag skulle svara på det, då jag inte hade tänkt på saken alls..

Jag kan lova, att går ni till henne för att klippa er eller vad ni nu vill göra, så kommer ni att gå därifrån med ett leende på läpparna. Hon har världens skönaste humor och man känner aldrig att man måste kallprata, så där som många kan känna inför sina frisörer.

Nä, hos henne far humoristiska repliker runt i lokalen, som en hamster i sitt hjul. Man har aldrig tråkigt hos henne.. Tonen är rå men hjärtlig där..   Tack söta Lilly för alla härliga pratstunder i frisörstolen..

Så Lilly, ser du nu? Jag skrev om dig. Det trodde du inte eller hur?  Så nu kanske du kan sluta gnälla..

Det var dagens hyllningar. Nu är det dags för kaffe och sen försöka få upp Sanna..

Ha en alldeles underbar regnig dag. Och kom ihåg: Positiva tankar leder till positiva händelser.. Kram på er..

Godmorgon på er. Märkte igår att det inte alltid fungerar att ha positiva tankar om saker och ting. Vad är det som gör att det på något sätt är lättare att hitta fel, känna sig arg, förorättad, sviken osv? Och varför är det så lätt att låta dessa tankar och känslor få ta över? Jag tror inte att någon människa orkar gå runt och vara positiv och på bra humör hela tiden. Människan är mer komplex än så. Att alla vi behöver även dom negativa känslorna, för att dom kan få oss att på något sätt bli bättre människor. Vad tror ni?

Jag sjönk ner i en sådan dal igår. Mycket beroende på vädret, men också för att min älskade dotter var med om något dramatiskt igår.

Jag skulle ringa till hennes fröken för att prata, men inget svar. 10 minuter senare ringer fröken till mig och berättar att precis när jag ringde så hade fröken suttit framför datorn för att skicka mail och Sanna befunnit sig kvar i klassrummet där hon pysslade med diverse saker.
Helt plötsligt hör fröken hur Sanna skriker, ”dom tar hennes väska”. Först trodde E att det var en lek Sanna och hennes kompisar höll på med, men gick ändå iväg för att kolla. E sa att det var något i Sannas röst som gjorde att hon förstod att nej, det kunde inte vara en lek.

Sanna hade då sprungit ut på gården och vrålat att ”stoppa tjuven”.. Tyvärr var dom redan borta så det gick ju inte.

Det visade sig att Sanna från fönstret i klassrummet hade sett 2 killar på en vespa som åkte på vändplan utanför. Passageraren kliver av, slår sönder en ruta på en bil, tar handväskan och drar därifrån. Sannas första reaktion var ju ilska, hur kan någon göra så? Därför sprang hon iväg och försökte stoppa dom.

Sen kom det över henne vad hon hade gjort. Så det var en väldigt dämpad och skärrad tjej vi fick hem igår. Stackarn satt fortfarande och skakade över vad som hade hänt. Som tur var var Erik hemma så alla tre kunde sluta upp runt Sanna och trösta henne. Jag förklarade att det hon gjorde är något som poliserna kallar för civilkurage och att det är någonting bra. Och att hon istället för att känna rädsla, ska känna ilska mot dom två som gjorde det här, för dom gjorde väldigt fel..

Till slut förstod hon och sprang runt här och låtsades att hon hotade dessa tjuvar. Hoppas hon har fått sova inatt och sluppit mardrömmar. Jag vet inte det, då jag inte väckt henne än. En timme kvar innan det är dags att vakna. Det är bara jag som är vaken. Än så länge.

Vet inte hur det kommer bli idag, om det är så att  skolan vill att vi ska komma dit om Sanna kommer att bli förhörd av polisen. Vi får se helt enkelt. Annars är det tänkt att jag ska försöka hitta något att ha på mig på träffen. Hade tänkt mig en svart spetstunika, men kom på det att om det blir en aning för varmt så klibbar den mot kroppen. Vrider jag mig åt höger, så stannar tunikan kvar i mitten,typ..

Jag har lovat mig själv att minst en positiv sak per dag ska jag skriva om i min blogg.
Och idag är den positiva saken ett mail jag fick som värmde mig. Gjorde mig glad på riktigt..
Så här stod det i mailet:

”Läste din blogg precis och en tanke slog mig ! Du borde skriva krönikor för tidningar ! Du skriver så himla bra !!! Fler borde få läsa dina underbara texter ! Maila lite tidningar ( mama , amelia , vecko revyn mfl ) be dem läsa din blogg ! Du besitter en alldeles för outnyttjad talang  : ) Kram”

Tack snälla för dessa ord. Dom gjorde mig verkligen på bra humör, så återigen ett stort tack. ♥

Ta hand om er och kom ihåg: Med ett vänligt leende kan du öppna fler dörrar än vad du kan med ilska.. Kram