Archive for the ‘Ångestsyndrom’ Category

4
Sep

Hur många av er vill hjälpa mig??

   Posted by: Annelie

Hallå alla fina vänner.. Lördag idag. Solen skiner och jag (nästan) med den. Har sovit gott inatt.. Från halv tio igårkväll till kvart över åtta imorse.. Så otroligt skönt att få en sovmorgon.

Var i Täby centrum en sväng nu på förmiddagen, för att lämna tillbaks ett par skor som Andreas inte ville ha. På vägen tillbaks till garaget ser jag chefen för den verksamhet som Andreas gick på här i Åkersberga under årkurs 5. Chefen som på fullaste allvar påstod att det var min negativa inställning till verksamheten som gjorde att det inte fungerade för min son. Och som för att bevisa att hon hade rätt så drog hon upp en parallell med en annan kille som började där i 3:an och där föräldrarna också var negativt inställda.

Och att det under alla år som han gått på verksamheten varit väldigt trögt för honom att få skolgången att fungera som den ska, just för att hans föräldrar var negativt inställda till verksamheten. Och att det nu äntligen, när killen börjat 9:an, så har det lossnat och nu fungerar det för honom och då för att killen själv vill det.. Eh? Ursäkta? Men hur tänkte chefen nu?

Varför har man överhuvudtaget låtit en person som är i stort behov av stöd i skolan, gå kvar i en verksamhet som på 5 år inte kunnat hjälpa killen på rätt sätt, bara för att chefen sa att det berodde på föräldrarnas negativitet? Bara för att man gjort på samma sätt dom senaste 20 åren, betyder INTE att det är rätt sätt.. Men just nu är jag väldigt glad och tacksam för att min son bara behövde gå på den verksamheten i ett läsår och sen fick möjlighet att börja på samma skola som sin lillasyster. En skola som verkligen sätter elevens behov främst.

Som en liten jämförelse, som varken har med negativitet eller positivitet att göra, så kan jag ju säga att under hela årskurs 5 så gjorde Andreas en halv sida totalt i matteboken. En halv sida på ett helt läsår? Är det ok?

Nej, självklart är det inte ok. Lärarna som jobbar med barn med speciella behov MÅSTE ha rätt utbildning och rätt kompetens för att kunna bemöta sådana barn på rätt sätt och få dom att hitta lusten att vilja lära. Något som min sons lärare under hela årskurs 5 totalt misslyckades med.

Andreas började på sin nya skola den 23 augusti i år. 25 augusti blev han sjuk och stannade hemma resten av den veckan. Måndagen den 30 augusti var han tillbaks på skolan igen. 31:a augusti hade han således endast gått 4 dagar totalt på nya skolan, ändå har han på dessa fyra dagar hunnit igenom HALVA matteboken.. Alltså, inte en halv sida utan halva matteboken..

Skrämmande hur dåligt skött det var på den gamla skolan, eller hur? Dessutom frågade jag hans lärare i samband med skolavslutningen hur det var med dom nationella proven. Lärarna svarar att han inte velat göra proven klara, men på en direkt fråga till sonen så säger han att det berodde på att lärarna inte gett honom alla uppgifter.

Kalla mig gärna opartisk. men i det här fallet så väljer jag att tro på min son. Dels därför att jag vet att han skulle göra proven om dom gavs honom., dels därför att lärarna vid tidigare tillfällen misslyckats med att få min son intresserad av skolan överhuvudtaget.. Till och med Skolinspektionen kritiserade skolan för att inte skyndsamt hjälpt min son när dom visste vilka problem han hade. Och att när dom väl kom med ett åtgärdsprogram, som skulle hjälpa honom så innehöll det brister, och åtgärdsprogrammet kom 4 månader efter skolstart.. ??

Andreas kan fortfarande inte tro att lärare kan vara snälla och är därför fortfarande lite avvaktande när det gäller hans nya lärare, då han själv sagt att dom är snälla och att han inte är van vid det.. Tänk att vara tolv år och ha sådan lite tillit till lärare på skolan. Ska det verkligen behöva vara så??

Nu äntligen till rubriken: Mama.nu har även detta år en tävling om vem som ska bli Årets Mamabloggare. Och här behöver jag er hjälp. Jag skulle bli jätteglad om ni som läser min blogg och gillar den, vill nominera min blogg i den kategorin. Jag vill lyfta fram hur det är att vara mamma till 2 barn med såkallat osynligt handikapp och vad vi får för reaktioner från omgivningen som inte vet hur det är.

Förra året vann en ensamstående mamma med två barn, som jag tycker att visst kan hon skriva på ett roligt sätt, men hennes blogg var i övrigt inte särskilt märkvärdig.

Vet att det är flera av er som läser min blogg som tyckt att jag borde arbeta som krönikör.
Här har ni chansen att låta mig få chansen att få bli Årets Mamabloggare och därmed få fler läsare till bloggen och också få fler människor att förstå detta med att ha diagnosbarn.

Gå in på Mama.nu och läs om hur ni kan nominera mig, snälla söta ( med socker på, säger sonen att jag ska skriva,så då gör jag det) .. :-)

Tack på förhand och ha en underbar lördag.. Kram

23
Aug

Förbannade kommunpolitiker…

   Posted by: Annelie

Hallå igen alla fina. Vet att jag lovade er en utförlig beskrivning av hur min helg varit, men jag känner att det jag skriver om nu är så himla mycket viktigare att få ut än min helg.

Det är val snart och ur den synpunkten vill jag att invånarna i Österåkers Kommun ska få veta hur politikerna i kommunen behandlar sina medborgare. Jag vill verkligen inte ha kvar det borgliga styre vi har i kommunen idag. Nu pratar jag inte om riksdagsvalet, utan om kommunvalet.

I 2 års tid har min dotter haft taxi till och från skolan. Hon har under dessa 2 år alltid åkt ensam då hon inte är mogen för att ha samåkning med människor hon inte känner och fortfarande inte är mogen för det. Det har fungerat klockrent. I 1 års tid har hon haft en och samma chaufför på morgonen och en chaufför på eftermiddagen. Det har också fungerat klockrent. Har jag behövt ändra någon taxitid har jag som förälder kunnat ringa till en speciell person på Taxi 020 och gjort nödvändiga ändringar. Har också fungerat klockrent.

I torsdags ringde morgonchauffören till mig och frågade om det var möjligt att min dotter och nu även min son, ska hämtas klockan 7,05 på måndagsmorgonen. Naturligtvis svarade jag nej. Dom ska hämtas 7,45. Chauffören misstänkte att det var så det var och trodde att någon hört fel eller helt enkelt skrivit nollan istället för 4:an. Det är mänskligt att fela.

Då min son nu fått plats på samma skola, så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle vara smart och spara in lite pengar åt kommunen genom att låta Sanna och Andreas dela taxi till och från skolan. Det vet jag fungerar även för Sanna då hon är trygg med sin storebror.

I fredags förmiddag ringde chauffören upp mig igen. Nu för att berätta att han varit i kontakt med den person på Taxi 020 som håller i det här och fått veta att Österåkers Kommunpolitiker bestämt sig för att dra åt svångremmen och göra vissa besparingar. Och i det här fallet så har dom då bestämt att mina barn ska hämtas upp 7,05 för att sen åka runt i kommunen och hämta upp andra barn och sen bli körda till skolan. Gissa om jag blev förbannad.

Jag ringde upp sagda person på 020 och fick samma svar av honom som chauffören fått. Jag fick namn på den i kommunen som handhar detta med skolskjuts men fick veta att denne var sjukskriven. Fick då ett annat namn, Sofie Enander. Ringde upp henne och frågade rent ut: Vad i helvete är det som pågår?

Berättade om min dotters svårigheter med att ha samåkning med okända människor och hur det tar energi från henne. Energi som det tar min dotter drygt 1 ½ timme att återfå. Vilket betyder att hon måste lägga sig och vila det första hon gör när hon kommer till skolan. Jag berättade också om hur stor besvikelsen skulle bli hos min dotter om hon gått hela morgonen och väntat på att få träffa den eller den på vägen till skolan och det sen inte blir så av en eller annan anledning. Sofie frågade då mig om det inte kanske var så att det skulle vara bättre för mina barn om dom blev hämtade sist? Jag var faktiskt tvungen att ta luren från örat och stirra på den, för jag trodde inte jag hört rätt. Hade hon verkligen inte fattat vad jag sagt till henne? Så korkad får ingen vara.. Jag var jävligt förbannad rent ut sagt. Sa till denna Sofie att om det inte står en taxi utanför vår port 7,45 på måndagmorgon så kan kommunen räkna med att jag tar kontakt med en advokat och inlämnar en stämning gentemot kommunen.

Några timmar senare ringde personen från Taxi 020 upp mig och berättade att Österåkers Kommun nu fattat ett nytt beslut som gör gällande att mina barn ska hämtas 7,45 utanför porten för att tillsammans åka till skolan, utan att hämta något annat barn på vägen dit.

Nu ska ni få något att fundera på i den text jag skrivit här ovan. Men är det någon som kan se det jättefel kommunen gjort i allt det här?

Jag öppnar upp kommentarsfältet, så ni behöver inte vara registrerade för att få lämna en kommentar. Men det ska bli kul om ni ser samma fel som jag.. :-)

En annan sak som gör att jag idag via Facebook efterlyst en förbannat bra advokat är att i våras så fick vi igenom att få avlastning i form av ett korttidsboende.
Ett korttidsboende som barnen åker till och som möjliggör att jag och min man kan försöka återuppta vår tid tillsammans,bara vi två. Vi fick beviljat 4 dagar per barn och månad. Tyvärr gick det inte så där jättebra med planeringen att sonen kunde få åka dit redan på fredagen och åka hem på måndagen, för då räknas det som 3 dagar och då han ska vara där varannan helg så blir det väldigt knasigt. Så vi sa att vi kan lämna honom där på lördagsmornar och så åker han direkt hem eller till skolan på måndagsmorgonen.

För Sanna blev det lättare då hon bara kan vara där var 4:de helg och då åka redan på fredagen och åka till skolan på måndagen. Allt detta för att jag och min man ska få avlastning och kunna vårda vår relation alternativt ha egen tid.. Då våra barn har diagnoser och därmed speciella behov så kändes detta otroligt skönt att få hjälp med.

Idag fick jag en räkning från Österåkers Kommun. En räkning som gör att jag ska BETALA för maten på detta ställe för mina barn. Frukost lunch och middag… ?????

Det här är ingen information vi har fått från kommunen. Jag ringde till detta korttidsboende för att höra mig för om vad som gällde. Fick då veta att det är inte korttidsboendet som kräver dessa pengar av föräldrarna utan dom får pengar från respektive kommun. Och kommunen kräver då i sin tur pengar av föräldrarna för att dom ska få avlastning???

Ja, visst får vi avlastning i form av att vi inte behöver ha barnen runt oss 24/7. Men istället anstränger man vår ekonomi på det här sättet. Vad är vitsen? Då kan jag lika gärna hålla ungarna hemma. Vi får ju ändå skicka med pengar varje gång dom ska dit för att dom ska få möjlighet att hänga med på diverse aktiviteter som korttidsboendet anordnar varje gång. Nu ska vi även betala för maten på ett ställe som är sagt ska fungera som avlastning för familjer som har barn med speciella behov.

Då tycker jag att det är bättre att vi håller dom hemma, för då kan vi själva välja om vi vill göra någon aktivitet med barnen eller om vi bara vill sitta hemma och mysa.

Återigen så har då dessa kommunpolitiker dragit åt svångremmen där det känns som mest och där det egentligen behöver läggas mest pengar. Nämligen barnen. Barnen i kommunen, som nu får lära sig den hårda vägen att buffla sig fram genom tillvaron är det enda som gäller. Att roffa åt sig, att skoningslöst skita i om någon råkar stå ivägen. Bara dom får som dom vill..

Fortfarande någon som undrar varför så många ungdomar härjar omkring på stan, bråkar, rånar, våldtar och förstör? Inte jag kan jag säga. Jag är inte ett dugg förvånad.

Imorgon är det jag som ska leta upp en jävligt bra advokat, för nu ska kommunen få sin feta stämning på halsen, för så här behandlar man inte barn med speciella behov. Man behandlar inga barn på detta sätt. Läs bara vad jag skrivit om kommunpolitikers idiotiska beslut om barnen i Dyvik här.

Hade så hoppats på att klara av att skriva om positiva saker 7 dagar på raken, så jag är ledsen att jag misslyckades med det. Jag hoppas däremot på att jag lyckas stoppa dessa idiotiska kommunpolitiker som inte verkar ha någon som helst verklighetsförankring, från att få sitta kvar på sina platser i valet nästa månad.

Tack. 

7
Jul

Jag säljer ungen..?

   Posted by: Annelie

Idag har det inte varit en rolig dag att vara mamma till Andreas.

Vi skulle iväg till Västerås idag, han och jag, för att köpa en sak. Sen skulle vi tillbaka till Stockholm för att gå på bio på kvällen. Premiären på Shrek 4..
Började redan imorse.. Då han hela tiden drog upp rösten till ett pipande och menade på att så sa du inte.. Jo, just så sa jag att vi skulle göra. Och just den där pipande rösten, åh vad jag hatar den. Låter värre än en fjolla som får sina pungkulor klämda.. Det kryper i kroppen på mig, för inte nog med att den är pipig, han låter fruktansvärt gnällig samtidigt..

Fortsatte hela tågresan, ”är vi inte framme snart. Du sa ju inte.. ” osv..
Samma sak på tågresan hem. Skulle ladda våra mobiler, då han säger att han inte kan titta på youtube samtidigt som den laddas, varpå jag försökte förklara att om han stänger ner…

Längre än så kom jag inte förräns han blev arg och började väsa nåt om att jamen då kan ju du ta tillbaka telefonen då då.. Men snälla Andreas, det var inte så jag menade.. Jo det var det, fick jag till svar.

Under bion var han dock tyst. Skrattade gott åt skämten som levererades, men det känns rätt skönt att det nu är den sista Shrekfilmen som visas.. :-)

Och sen då? Jo, kom hem här. Andreas visste att jag hade skaffat ett kort som gjorde att jag kunde ladda ner betalappar till min telefon och ville att jag skulle göra likadant med hans. Försökte då förklara att jag måste intstallera hans telefon på hans dator först och sen köpa en likadant kort till honom. Och det kan jag inte göra förräns imorgon.

Jaha, då var det fel också och jag var bara en enda stor fet äcklig gris.

Just det, på väg till bion fick han mig att brista i gråt, då han påstod att eftersom vi inte vill lyssna på just det han just där och då vill spela upp och vi inte fattade att vi måste stänga fönstet i bilen för att höra, så älskar vi inte honom. Vi vill egentligen inte ha honom och vi skiter i honom..

Jag bara kände att nu är det fan i mig nog. Jag kunde inte låta bli, men jag brast i tårar och förklarade för honom att nu måste han sätta sig in i vad det innebär att vara bärare av dom diagnoser han har, för jag orkar inte mer. Då, men först då insåg han vad han hade gjort och kom krypandes. Skulle kramas och klappade mig på kinden. Men jag vet att imorgon är det samma sak igen. Han skriker och gapar och gnäller om att vi inte älskar honom om inte vi är vid hans sida hela hela tiden.

Har förklarat för honom att den som får den absolut mest uppmärksamheten i det här hemmet är Andreas. Sanna blir satt på undantag många gånger, tyvärr..
Måste snabbt nu hitta en lösning på det problemet, men hur??  Det är frågan..

Var var vi? Jo, telefonerna.. Jag hade laddat ner två appar, en som gör att man ser gammal ut och en som gör att man ser extremt fet ut. Jag provade genom att ta foto på Erik och göra honom gammal och sen fet. Synd att man inte kan göra båda samtidigt.. Fast nu när jag tänker efter så kanske man kan det. Måste testa.. :-)

Åter till telefonen. Andreas höll på att skratta ihjäl sig när han såg bilderna på sin pappa och ville ta ett foto på mig. I vanliga fall håller jag mig helst bakom kameran, men ställde upp för en bild iallafall. Tyvärr visade det sig att bilden blev för mörk. Man såg knappt någonting och det skulle jag försöka förklara för Andreas, men som vanligt fick jag bara hälften sagt, sen kom utbrottet.

Jag var en liten löjlig figur som tror att min Iphone är gjord av glas och är överdrivet försiktig med den. Och så störtade han iväg.
Men snälla, jag försökte förklara att bilden blev för mörk och att han skulle försöka ta en ny bild där det är mer ljus i ansiktet.

Men som sagt var, så långt kom jag aldrig. Och nu sitter jag här och försöker tänka ut en bra annons till Blocket.

Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara den där pedagogiska mamman hela tiden. Jag har inte varit ifrån något av mina barn nu på 4 månader. Om inte ännu mer..

Nu tänker ni kanske att jamen det har inte jag heller.. Men tänk då på att jag menar att mitt jobb är mina barn. Vilket innebär att åtminstone ett av barnen har funnits vid min sida 24/7 sen i början på mars.. Många av er har ju ett arbete att gå till vilket gör att ni inte har era barn i hasorna hela dagarna, vilket jag alltså har..

Hoppas det här har gått över till imorgon. Men jag är tveksam. Om det har det, så kan jag ändå inte slappna av. För det kommer säkert något annat för honom att reta upp sig på..

Nu ska jag ta ett glas rosé och en cigg, sen är det sängen som gäller.

Godnatt på er alla fina vänner.. Kram

27
Jun

Ångestsyndrom hos unga

   Posted by: Annelie

Till ångestsyndromen räknas paniksyndrom, agorafobi, social ångest, specifika fobier, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Isolerade ångesttillstånd kan vara svårt att få fram hos barn och ungdomar.

Ångest och oro är vanliga symtom och ses ofta i kombination med andra tillstånd som till exempel depression, ätstörningar, ADHD med flera.Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.

Generaliserad ångest

Typiskt för generaliserad ångest är ihållande och överdriven ångest och oro. Ångesten och oron upplevs som okontrollerbar och kretsar kring familj, skola, kamratkontakter och liknande. Så småningom kan ångesten leda till att man får svårt att sova, blir lättirriterad och undviker att lämna hemmet. Man kan vara rädd för att bli lämnad (separationsrädsla) eller vara rädd för mörker. Kroppsliga symtom som till exempel magont och muskelvärk är vanligt.

Så, nu har jag skrivit om dom diagnoser som båda mina barn är bärare av.
Detta för att få folk att förstå bättre om hur det är att leva med barn med den här typen av problematik..

Cheap Retro Replica NFL NBA MLB Throwback Football Basketball Jerseys | hp printer ink cartridges refills| Jewelry Making Supplies | Thumb Joint Pain | Dog Health Problems |Tinkerbell Personal Checks |Garden Planters