Hallå igen alla fina. Vet att jag lovade er en utförlig beskrivning av hur min helg varit, men jag känner att det jag skriver om nu är så himla mycket viktigare att få ut än min helg.

Det är val snart och ur den synpunkten vill jag att invånarna i Österåkers Kommun ska få veta hur politikerna i kommunen behandlar sina medborgare. Jag vill verkligen inte ha kvar det borgliga styre vi har i kommunen idag. Nu pratar jag inte om riksdagsvalet, utan om kommunvalet.

I 2 års tid har min dotter haft taxi till och från skolan. Hon har under dessa 2 år alltid åkt ensam då hon inte är mogen för att ha samåkning med människor hon inte känner och fortfarande inte är mogen för det. Det har fungerat klockrent. I 1 års tid har hon haft en och samma chaufför på morgonen och en chaufför på eftermiddagen. Det har också fungerat klockrent. Har jag behövt ändra någon taxitid har jag som förälder kunnat ringa till en speciell person på Taxi 020 och gjort nödvändiga ändringar. Har också fungerat klockrent.

I torsdags ringde morgonchauffören till mig och frågade om det var möjligt att min dotter och nu även min son, ska hämtas klockan 7,05 på måndagsmorgonen. Naturligtvis svarade jag nej. Dom ska hämtas 7,45. Chauffören misstänkte att det var så det var och trodde att någon hört fel eller helt enkelt skrivit nollan istället för 4:an. Det är mänskligt att fela.

Då min son nu fått plats på samma skola, så tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle vara smart och spara in lite pengar åt kommunen genom att låta Sanna och Andreas dela taxi till och från skolan. Det vet jag fungerar även för Sanna då hon är trygg med sin storebror.

I fredags förmiddag ringde chauffören upp mig igen. Nu för att berätta att han varit i kontakt med den person på Taxi 020 som håller i det här och fått veta att Österåkers Kommunpolitiker bestämt sig för att dra åt svångremmen och göra vissa besparingar. Och i det här fallet så har dom då bestämt att mina barn ska hämtas upp 7,05 för att sen åka runt i kommunen och hämta upp andra barn och sen bli körda till skolan. Gissa om jag blev förbannad.

Jag ringde upp sagda person på 020 och fick samma svar av honom som chauffören fått. Jag fick namn på den i kommunen som handhar detta med skolskjuts men fick veta att denne var sjukskriven. Fick då ett annat namn, Sofie Enander. Ringde upp henne och frågade rent ut: Vad i helvete är det som pågår?

Berättade om min dotters svårigheter med att ha samåkning med okända människor och hur det tar energi från henne. Energi som det tar min dotter drygt 1 ½ timme att återfå. Vilket betyder att hon måste lägga sig och vila det första hon gör när hon kommer till skolan. Jag berättade också om hur stor besvikelsen skulle bli hos min dotter om hon gått hela morgonen och väntat på att få träffa den eller den på vägen till skolan och det sen inte blir så av en eller annan anledning. Sofie frågade då mig om det inte kanske var så att det skulle vara bättre för mina barn om dom blev hämtade sist? Jag var faktiskt tvungen att ta luren från örat och stirra på den, för jag trodde inte jag hört rätt. Hade hon verkligen inte fattat vad jag sagt till henne? Så korkad får ingen vara.. Jag var jävligt förbannad rent ut sagt. Sa till denna Sofie att om det inte står en taxi utanför vår port 7,45 på måndagmorgon så kan kommunen räkna med att jag tar kontakt med en advokat och inlämnar en stämning gentemot kommunen.

Några timmar senare ringde personen från Taxi 020 upp mig och berättade att Österåkers Kommun nu fattat ett nytt beslut som gör gällande att mina barn ska hämtas 7,45 utanför porten för att tillsammans åka till skolan, utan att hämta något annat barn på vägen dit.

Nu ska ni få något att fundera på i den text jag skrivit här ovan. Men är det någon som kan se det jättefel kommunen gjort i allt det här?

Jag öppnar upp kommentarsfältet, så ni behöver inte vara registrerade för att få lämna en kommentar. Men det ska bli kul om ni ser samma fel som jag..

En annan sak som gör att jag idag via Facebook efterlyst en förbannat bra advokat är att i våras så fick vi igenom att få avlastning i form av ett korttidsboende.
Ett korttidsboende som barnen åker till och som möjliggör att jag och min man kan försöka återuppta vår tid tillsammans,bara vi två. Vi fick beviljat 4 dagar per barn och månad. Tyvärr gick det inte så där jättebra med planeringen att sonen kunde få åka dit redan på fredagen och åka hem på måndagen, för då räknas det som 3 dagar och då han ska vara där varannan helg så blir det väldigt knasigt. Så vi sa att vi kan lämna honom där på lördagsmornar och så åker han direkt hem eller till skolan på måndagsmorgonen.

För Sanna blev det lättare då hon bara kan vara där var 4:de helg och då åka redan på fredagen och åka till skolan på måndagen. Allt detta för att jag och min man ska få avlastning och kunna vårda vår relation alternativt ha egen tid.. Då våra barn har diagnoser och därmed speciella behov så kändes detta otroligt skönt att få hjälp med.

Idag fick jag en räkning från Österåkers Kommun. En räkning som gör att jag ska BETALA för maten på detta ställe för mina barn. Frukost lunch och middag… ?????

Det här är ingen information vi har fått från kommunen. Jag ringde till detta korttidsboende för att höra mig för om vad som gällde. Fick då veta att det är inte korttidsboendet som kräver dessa pengar av föräldrarna utan dom får pengar från respektive kommun. Och kommunen kräver då i sin tur pengar av föräldrarna för att dom ska få avlastning???

Ja, visst får vi avlastning i form av att vi inte behöver ha barnen runt oss 24/7. Men istället anstränger man vår ekonomi på det här sättet. Vad är vitsen? Då kan jag lika gärna hålla ungarna hemma. Vi får ju ändå skicka med pengar varje gång dom ska dit för att dom ska få möjlighet att hänga med på diverse aktiviteter som korttidsboendet anordnar varje gång. Nu ska vi även betala för maten på ett ställe som är sagt ska fungera som avlastning för familjer som har barn med speciella behov.

Då tycker jag att det är bättre att vi håller dom hemma, för då kan vi själva välja om vi vill göra någon aktivitet med barnen eller om vi bara vill sitta hemma och mysa.

Återigen så har då dessa kommunpolitiker dragit åt svångremmen där det känns som mest och där det egentligen behöver läggas mest pengar. Nämligen barnen. Barnen i kommunen, som nu får lära sig den hårda vägen att buffla sig fram genom tillvaron är det enda som gäller. Att roffa åt sig, att skoningslöst skita i om någon råkar stå ivägen. Bara dom får som dom vill..

Fortfarande någon som undrar varför så många ungdomar härjar omkring på stan, bråkar, rånar, våldtar och förstör? Inte jag kan jag säga. Jag är inte ett dugg förvånad.

Imorgon är det jag som ska leta upp en jävligt bra advokat, för nu ska kommunen få sin feta stämning på halsen, för så här behandlar man inte barn med speciella behov. Man behandlar inga barn på detta sätt. Läs bara vad jag skrivit om kommunpolitikers idiotiska beslut om barnen i Dyvik här.

Hade så hoppats på att klara av att skriva om positiva saker 7 dagar på raken, så jag är ledsen att jag misslyckades med det. Jag hoppas däremot på att jag lyckas stoppa dessa idiotiska kommunpolitiker som inte verkar ha någon som helst verklighetsförankring, från att få sitta kvar på sina platser i valet nästa månad.

Tack. 

Godmorgon på er alla fina. 4:de dagen som jag skriver om positiva saker.
Kan ärligt säga det att detta med att tänka positivt inte alltid är det lättaste. Mycket lättare att hänga kvar vid det negativa, men jag fortsätter..

Idag tänkte jag låta mitt inlägg handla om hyllningar till 2 personer.

Först och främst vill jag hylla min fina son,Andreas, för den mogenhet han uppvisade i samband med det som hände hans lillasyster i förrgår. Hade faktiskt inte räknat med det.
Låter kanske konstigt i era öron, men om man har det minsta hum om hur barn med diagnoser fungerar så vet man att barn med diagnoser alltid är här och nu. Alla känslor är lika starka och lika viktiga och måste få komma ut med en gång.

Andreas och Sanna brukar oftast vara i luven på varandra. Älskar att ge varandra tjyvnyp så ofta dom kommer åt. Sanna kan be Andreas att sluta, men då han ser hur starkt hon reagerar så är det som om han får mer bränsle och fortsätter tills dom brakar samman i slagsmål och vice versa, naturligtvis..

Därför kom hans sätt att bemöta Sanna i det traumatiska hon upplevt, som en positiv överraskning. Han lade sig bredvid henne, lade armen runt henne. Han kramade henne och var väldigt mån om att hon skulle må bra. Igår var Erik ledig, vilket gjorde att jag kunde fara runt på stan som en yr höna och leta kläder. Var hemma i kanske en halvtimme mitt på dagen för att utfodra en hungrig kille. Det var allt, sen var jag på språng igen.

Så jag ringde Erik under eftermiddagen för att höra efter hur Sanna haft det på skolan och fick veta att hon mötts av kramar och pussar av sin storebror vid hemkomsten.. ♥

Så min första hyllning går till sonen som visade prov på stor mogenhet.. Tack älskade unge ♥

Min andra hyllning går till min underbara frisör Lilly på Salong Elegance här i Åkersberga..
Var där igår för att fixa till utväxten. Vet att hon alltid läser min blogg, men igår hade hon inte hunnit med det, så jag berättade för henne vad jag skrivit om och att jag denna vecka har utsett som min alldeles egna vänliga veckan. Hon tittade på mig i spegeln och sa att: ”Jamen, då måste du ju skriva om din underbara frisör och hur duktig hon är”.

Sen började hon gapskratta eftersom jag tystnade. Visste inte vad jag skulle svara på det, då jag inte hade tänkt på saken alls..

Jag kan lova, att går ni till henne för att klippa er eller vad ni nu vill göra, så kommer ni att gå därifrån med ett leende på läpparna. Hon har världens skönaste humor och man känner aldrig att man måste kallprata, så där som många kan känna inför sina frisörer.

Nä, hos henne far humoristiska repliker runt i lokalen, som en hamster i sitt hjul. Man har aldrig tråkigt hos henne.. Tonen är rå men hjärtlig där..   Tack söta Lilly för alla härliga pratstunder i frisörstolen..

Så Lilly, ser du nu? Jag skrev om dig. Det trodde du inte eller hur?  Så nu kanske du kan sluta gnälla..

Det var dagens hyllningar. Nu är det dags för kaffe och sen försöka få upp Sanna..

Ha en alldeles underbar regnig dag. Och kom ihåg: Positiva tankar leder till positiva händelser.. Kram på er..

Hej på er. Ledsen att jag inte bloggade mer än att kopiera en text och lägga ut den, men jag orkade inte annat igår. Kände mig lite nedstämd, så det var därför. Sen också för att jag vill belysa dom olika diagnoser som finns och som mina barn har.

Trotssyndromet har fallit på Andreas lott, att bära med sig i livet. Hoppas bara han har styrkan att orka leva med det själv.

Båda barnen har ADHD, men det är bara Sanna som har det som huvuddiagnos, medans Andreas har Asperger syndrom som huvuddiagnos. Men båda har diagnoser inom autismspektrat.

Ni kan läsa på om respektive diagnos under dom olika kategorierna som jag har lagt upp.

I kommentarsfältet till mitt inlägg igår så skrev Marlene till mig att hon kommer få veta idag, om hennes dotter har diagnos eller inte, och vad det i sådanafall kan vara med hennes dotter.

Jag hoppas hon får det svar hon önskar sig.

För faktum är det, att det är en sorg att få ett barn med handikapp. Oavsett handikappet..

En sorg, som man bär med sig och som det i fallet med barn som har bokstavsdiagnoser, kan vara svårt att tala om.. Ett barn med Downs syndrom, det syns, likaså om ett barn har en utvecklingsstörning eller en cpskada av något slag.

Det är handikapp som syns. Där behöver inte föräldrar skrika sig blåa för att få till ett samtal om den sorg som kan uppstå över att man inte fått det där friska barnet man önskat sig.
Men blir du förälder till ett barn med bokstavsdiagnos, så får du inte samma krishjälp. Du har inte samma möjlighet till att få prata av dig om den sorg som kan uppstå även där.

Iallafall har jag aldrig fått den möjligheten. Att verkligen få sitta med en terapeut. En terapeut som har kunskap och kompentens att leda mig genom den snåriga stig av LSS och vårdbidrag och allt vad som kan finnas för dessa barn, utan oftast får du leta upp den informationen på egen hand.

För att inte prata om tiden innan du får en eventuell diagnos. Som i vårt fall, där vi gång på gång blev anmälda till socialtjänsten, för att våra barn var utåtagerande och där socialtjänsten inte fattade eller har kunskap om diagnosbarn. Utan bildar sig en egen uppfattning. Vägrar lyssna på föräldrar eller någon annan, utan bara sig själva och kan därigenom orsaka större skada för dessa barn. Vilket också skedde i vårt fall. Man vägrade lyssna på oss. Vägrade förstå att vi ville tala om vår sorg att få inte bara ett, utan två barn med handikapp.

Utan då skulle man genast placera åtminstone ena barnet utanför familjen och på så sätt hjälpa oss att lära oss ta hand om det barnet? Ursäkta, men hur lär man sig att ta hand om ett diagnosbarn i vardagen om man inte får ha det hos sig?

Nåja, det där ligger några år bakåt i tiden, men sitter fortfarande som en tagg i hjärtat, över deras okunskap och ovilja att faktiskt HJÄLPA. Istället stjälpte man familjen.

Men så är det ju, det är en otroligt stor sorg att få ett barn med handikapp, oavsett vilken typ av handikapp barnet har. Men i fall där barnet har ett fysiskt handikapp är det lättare, men ett barn med psykiskt handikapp.. Nej nej, det går inte.. Då fnyser folk bara åt en och fortsätter hävda att det beror på dålig uppfostran, alternativt att diagnoserna överhuvudtaget inte existerar, annat än som hjärnspöken.

För ett barn med psykiskt handikapp, ser ju friskt ut, men det är det inte. Den har en störning i hjärnan. Och den störningen kan ha uppkommit hur som. Behöver inte alls vara nedärvt eller på grund av dåliga hemförhållanden. Även i den mest välbärgade familjen med dom lyckligaste paren kan det förekomma barn med diagnoser.

Så nästa gång ni ser barn som sparkar sina föräldrar i affären, eller lägger sig på golvet och skriker och där föräldrar låter dessa barn göra så. Döm inte innan ni vet. Det kan vara ett barn med diagnos.

Mina barn är det bästa jag har gjort i mitt liv. Jag kommer älska dom härifrån till evigheten och tillbaka och alla varv runt jorden du kan räkna till.

Men jag kommer samtidigt bära med mig min sorg över att jag inte fick det friska barn jag så hett ville ha, men det tänker jag inte skämmas för att jag känner så.

Jag bär mitt huvud högt för mina barns skull. Och jag vet inget annat liv, så jag lever väldigt nära mina barn, hela tiden. Alltid. Och jag älskar varje sekund av det, även det jobbiga..

Kram

 Mina älskade knasbollar.. ♥ ♥

Autism och autismliknande tillstånd är ett allvarligt funktionshinder som beror på en medfödd eller tidigt förvärvad hjärnfunktionsstörning. I Sverige föds årligen ca 100 barn med autism, de flesta av dessa är pojkar. Autism förekommer ofta tillsammans med andra funktionshinder som förståndshandikapp, epilepsi, syn- och hörselskador. Symptomen innefattar begränsning av förmågan till ömsesidigt samspel med andra människor, språklig och icke-språklig kommunikation samt svår begränsning av fantasi, lek, beteenden och intressen. Svårighetsgraden av autism kan variera, och personer med autism har därför olika behov av hjälp och stöd.

Personer med autism har framförallt svårigheter att utveckla ömsesidiga sociala och känslomässiga relationer med andra. De har också nedsatt förmåga att använda sig av ögonkontakt, mimik, gester och kroppshållning i socialt samspel. Vidare har de svårt att få och behålla kamratkontakter och delar inte spontant glädjeämnen, intressen och aktiviteter med andra.

Personer med autism har en försenad talutveckling och ungefär hälften talar inte alls. De senare kan ibland lära sig att kommunicera med hjälp av bilder eller tecken och har god hjälp av detta. De som lär sig tala har ofta språkliga avvikelser t ex: svårigheter att inleda och upprätthålla ett samtal, ett stereotypt tal med många upprepningar eller med ”egna” ord, tolkar språket konkret och bokstavligt och avvikande intonation och satsmelodi.

Barn med autism leker inte som andra barn varierade, spontana låtsas- eller rollekar. De tycks inte bry sig om leksaker eller använder dem på ett avvikande sätt genom att t ex snurra på eller skramla med leksaksbilen istället för att köra med den. Barn såväl som vuxna kan periodvis helt uppslukas av speciella ensidiga intressen, saker eller aktiviteter och bryr sig då inte om något annat.
 En del är mycket rutinbundna och reagerar kraftigt för små förändringar som t ex var man sitter eller i vilken turordning man gör olika saker. Många har avvikande ensidiga och stereotypa rörelsemönster, som att vagga fram och tillbaka, snurra runt, vifta eller klappa med händerna.

Personer med autism kan också ha ett annorlunda sätt att uppfatta och tolka sinnesintryck. Det gäller framför allt känsel och ljud. En del visar t ex ingen reaktion på starka ljud men kan däremot reagera på mycket svaga ljud. En tidig diagnos, noggrann information till alla berörda och anpassade stödåtgärder är grunden för att på sikt hjälpa barnet att utvecklas. Den naturliga utgångspunkten för detta arbete är för det växande barnet en speciellt anpassad förskole- och skolgång och för den vuxne ett anpassat boende och daglig verksamhet.

Med tidig, väl planerad och tillrättalagd undervisning kan personer med autism trots sina svårigheter göra stora framsteg. De kan genom olika former av kommunikation lära sig både att bättre förstå sin omvärld och människorna i den och att själv göra sig förstådda. De flesta kan lära sig att klä sig, äta, sköta sin hygien, klara enkelt hushållsarbete osv. De som har en normal eller god begåvning kan också med rätt stöd ta in skolkunskaper och några kan t o m klara högre studier. Som vuxna kan några fungera relativt självständigt även om de oftast har kvar vissa av sina särdrag. De allra flesta behöver dock omfattande hjälp och stöd. 

Godmorgon kära läsare. Äntligen har jag några timmar helt för mig själv. Barnen är nu iväg till skolan och Erik är på väg till jobbet.

Men fy sjutton vilken morgon. Segt som tusan att få upp Andreas ur sängen. Inte ens ett lockande med lite glass fick upp honom, så det blev inget av med det.

Till slut kom han upp iallafall och satte sig vid matbordet. Sanna satt redan där och åt sin gröt och nästan genast börjar dom 2 att bråka.

Det räckte med att Sanna gjorde nån ful min till Andreas för att han skulle explodera. Och när han exploderar, så gör han det ordentligt. Han blev skitförbannad rent ut sagt.

Andreas gick in i vardagsrummet och satte sig för att klä på sig, medans Sanna var kvar i köket och åt upp resten av sin frukost. När hon var klar, bytte vi plats på dom. Men det hjälpte inte, Sanna fortsatte att fräsa åt Andreas.

Tog tag i henne för att få på henne kläder och talade samtidigt om för henne att det inte är ok att göra så. Mitt i allt så drog hon, trots mitt nej, ut till köket för att en gång till fräsa åt Andreas.

Naturligtvis blev han förbannad och Sanna började gråta.

Men vad hjälper det? Hur mycket vi än försöker så går det inte att få dom att förstå orsak och verkan.

Det är det som är det största problemet med deras diagnos. Men vi fortsätter framhärda hur man ska bete sig. Nån gång ska det väl fastna. Dom blir ju trots allt äldre hela tiden..

Nu ska jag ta det lugnt ett par timmar, sen ska jag återigen ner till centrum för att se om jag kan hitta nåt snygggt för dom presentkortspengar jag fick i födelsedagspresent.

Hade ju turen att vinna, att tillsammans med 149 andra trogna bloggläsare, få hänga med på party tillsammans med Pernilla Wahlgren. Ser verkligen fram emot några timmar tillsammans med andra. Utan man och barn. Min helt egna tid..

Ha en fortsatt trevlig fredag och ta hand om er…