Jaha ja, en nyårskrönika så här på årets sista skälvande dag.. Kan det vara nåt? Att blicka tillbaka på det gångna året?

Kan det föra med sig något bra?

Ja, jag tror det. För man kan lära sig av historien och av misstagen man gjort. Förhoppningsvis.

Vänner har försvunnit ur mitt liv under året, men nya har tillkommit. Vilket är glädjande i sig. Och för att citera den rad som just nu cirkulerar på Facebook och är så träffande: Blanda inte ihop min personlighet med min attityd. Min personlighet är den jag är, attityden beror på hur DU är..

Jag har tagit beslut under året, där några varit tråkiga och jobbiga, men nödvändiga för mitt eget mående. För att jag ska kunna må bra.
Ett av besluten var att oåterkalleligt bryta helt med min sida av släkten. Relationerna oss emellan har alltid varit skakig, men nu raserades den totalt. Och för att jag själv inte ska gå under, så tog jag detta beslut.

Tråkigt för barnen som då inte får en chans att lära känna sina morföräldrar eller kusiner. Men det är inte bara mitt fel att det blev som det blev. Något som mina syskon mer än gärna vill få det att framstå som. Men man är alltid två i ett gräl.

Nog om det.. I övrigt så har jag fått kontakt med en kvinna som jag tror och hoppas på ska kunna hjälpa mig att förändra vår bostadssituation. Jag ska ringa ett samtal i början på nästa år och se till att vi får en större lägenhet. Det är dags för socialtjänsten att inse att dom faktiskt brutit mot gällande lag. Och att dom vill så kan dom hjälpa. Och nu är det dags för dom att hjälpa oss.

För barnen går det bara bättre och bättre i skolan. Andreas är på god väg mot MVG i flera ämnen. Sannas dyslexi jobbar vi hårt med och det har släppt lite för henne. Hon stakar sig igenom orden, bokstav för bokstav, och får det till ett ord. Vilket gör att hon så smått börjat läsa och förstå vad det står..

Andreas har dessutom fått sin allra första flickvän, vilket gjort honom till en mycket lugnare kille. Kommer osökt att tänka på den klassiska repliken från filmen Livet från den ljusa sidan, när Jack Nicholson säger till Helen Hunt: You want me to be a better man..

Och så är det med Andreas. Från att alltid tyckt kläder och smycken varit fult, så har han nu ändrat sig totalt. Vilket är skönt. Det börjar släppa lite i hans sätt att vara, vilket gör det lite lättare för mig att söka mig utanför hemmet mer och mer..

Ett karriärsbyte vore inte helt fel. Från att vara hemmafru till att få känna på att tjäna egna pengar. Det är en dröm som jag hoppas kommer infrias under 2012.

För jag har bestämt mig för att 2012 ska bli vårt bästa år. Bort med allt negativt och in med lite mer positiva tankar. Det är vad jag kommer göra under nästa år. Inga nyårslöften för min del. Bara ett beslut.

Vad har ni för nyårslöften som ni vill ha infriade nästa år?

Tills vi hörs igen nästa år vill jag önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!

God fortsättning på er alla fina vänner.. Hoppas er jul har varit alldeles alldeles underbar.. Och hoppas ni får ett alldeles alldeles underbart nytt år..

Men sluta med dessa förbannade dumheter på Facebook. Jag blir så jäkla trött på alla er som skriver, om du vill vara min vän 2012 så tryck på gilla.. Och en hundratal till statusrader i samma mening..

Men vad fan är det frågan om? Om jag inte trycker på gillaknappen, så kommer jag alltså att försvinna från er vänlista från 1 januari 2012?

Då undrar jag lite över hur mycket vår vänskap var värd från början? Varför då vänta? Varför inte bara sparka ut mig redan nu?

Jag orkar inte med dessa, i mina ögon, barnsligheter. Det finns ju en anledning till att ni finns på min vänlista och det är för att jag tycker om er. Men tydligen är inte det tillräckligt för vissa..

Så sparka ut mig då. Jag vill endast ha vänner som uppskattar mig för den jag är och inte för om jag klickar i en gillaknapp eller inte.

Kram

Idag har det inte varit en bra dag. Det började redan igårnatt. Jag skulle precis gå och lägga mig när jag hör nån jäkel med traktor som är ute och plogar. Men det låter inte bara som om han/hon plogar. Det låter också som om personen ifråga manglar både bilar och husen som kommer i vägen.

Högt lät det. Skronk skronk, skrammel.. Mitt i ett bostadsområde, mitt i natten. Hur fan tänker man då? Hade mina funderingar på att faktiskt ringa störningsjouren och be dom att be personen dra åt ett mycket varmare ställe..

Så det blev bara ett par timmars sömn för min del. Så när klockan ringde klockan 06,00 var jag mer död än levande. Släpade mig upp iallafall för att försöka få liv i mina kravallknott. Sanna var inga problem att få upp. Andreas däremot.. Han var som jag, mer död än levande.

Höll på i gott och väl 45 minuter innan jag lyckats tränga mig in i hans medvetande. För att genast få höra en massa dumma saker som flög ur munnen på honom. Trött som jag var orkade jag inte vara pedagogisk så jag svarade tillbaka att han måste anstränga sig han också. Inte lägga allt på mig..

Gick så ut i köket och gjorde te och smörgås. Teet var för kallt och smörgåsen var inte bra den heller. När klockan var 7,20 bad jag Sanna klä på sig och borsta tänderna. Bad Andreas göra samma sak. Strul, strul och åter lite mer strul.

Det slutade med att han stängde in sig i badrummet och gick bärsäkragång därinne. Mitt i allt detta ringer taxikillen och undrar om barnen ska åka till skolan. Ja, det ska dom. Dom är alldeles strax på väg ner. Ska bara få på dom ytterkläderna.

Då möts jag mer eller mindre av en utskällning. Som gjorde gällande att jag MÅSTE se till att ungarna är nere vid taxin senast halv åtta. Och om jag inte klarar det så får jag väl gå upp ännu tidigare..

Då jävlar brann det fullständigt i skallen på mig. Förbannad som jag var, svarade jag tillbaka att jag fan i mig gör så gott jag kan. Det är diagnosbarn det handlar om och om taxikillen inte fattar hur jag sliter med barnen varenda jävla morgon så är han mer än välkommen upp till mig klockan 6 på morgonen och ta hand om mina barn. Se till att dom kommer upp, får i sig frukost, får på sig kläder och gör sina morgonbestyr, samt ser till att dom kommer ut i tid.

Det är inte ett lätt arbete jag har. Och det är inte alltid jag älskar mitt arbete, men det måste göras. Men skäll inte på mig. Jag gör allt jag kan, men diagnosbarn är fortfarande här och nu och har väldigt svårt med konsekvenstänk.

Kan inte taxin fatta det, ta då inte körningen då då.. Jävla idiot.

Så nu har jag fått skälla av mig lite till.. Nu är det dags för matlagning i det Lindgrenska hemmet..

På återhörande.. Kram

Så tycker jag om vår regering just nu.. Empatilösa idioter som sitter och ska besluta om människors liv. Politiker som blivit folkvalda, men som egentligen fullständigt skiter i sina väljare.

Hur ska man annars tolka att den här nya sjukvårdsreformen slog så fel och det inte verkar som om någon sittande politiker vill göra något för att ändra på sjukvårdsreformen?

Nu vill regeringen dessutom kasta ut 91-åriga Ganna. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Det är ju helt i linje med att göra sig av med alla som på ett eller annat sätt ligger samhället till last i form av sjukvård, antingen i hemmet eller på sjukhus eller på ålderdomshemmet. Pengar ska ju dessa personer ha för att klara ett drägligt liv, men regeringen verkar inte vara villiga till att låta alla människor ha ett lika värde.

I skolorna pratas det mycket om mobbing. Om hur man ska få slut på mobbing. Friends finns. Vet inte hur många fler olika grupper det finns som jobbar med att få bort mobbing. Allt jag kan säga är Lycka till..

Hur ska vi någonsin lära våra barn att det inte är ok att mobba dom som kanske har det lite sämre än du själv, när det tydligen är ok att regeringen gör så? Vad ger det för referensramar för våra unga att bära med sig i livet? Hur kan man som statsminister säga att det blir för dyrt att ta hand om gamla människor? Må så vara att Ganna kom hit för att hennes släktingar bor här och att vi kan ge den vård hon behöver?

Ska vi verkligen räkna människolivet i kronor och ören? Har samhället blivit så kallt beräknande? Fy fan, säger jag bara.. Fy fan

Nä, avsätt Reinfeldt å det snaraste. Innan fler kommer till skada..

Hallå alla fina vänner. Trevlig andra advent på er..

Snart är julen här med allt vad det innebär. Vilket passar bra för det jag tänkt ta upp på bloggen idag. Nämligen jultrafiken.

Hur många är det inte som dör i trafiken just vid jul? Varje år läser man i tidningar om att ta det lugnt i trafiken, men likförbaskat drar folk på som om det vore torrt och varmt väglag. Det händer inte mig är en stående bortförklaring. Frågan är bara vad du säger den dagen det faktiskt händer dig?

Hur många olyckor sker inte på grund av mobiltelefoner. Sms hit och mms dit och alla samtal som förs i mobilen utan handsfree. Handsfree är en billig olycksfallförsäkring, även om det bästa naturligtvis är att inte röra mobilen överhuvudtaget när man kör bilen. Har du sällskap i bilen kan sällskapet göra det åt dig, medans du koncentrerar dig på att framföra ditt fordon på ett säkert sätt.

En sak som jag märkt att många har, framförallt dom som har en Iphone och det är ett kodlås för att komma åt menyerna. Att ha simlås är för mig självklart. Men inte kodlås för att komma åt menyerna. Framförallt inte om jag ska ut och köra bil ensam.

För tänk om olyckan (peppar, peppar) är framme? Hur ska ambulansmännen kunna meddela dina nära och kära vad som hänt med dig?

Att lägga in ett ICE före namnet på den eller dom personer som står dig allra närmast är ett begrepp vida känt över hela världen. ICE står för In Case of Emergency. Men har du kodlås på telefonen kan det dröja länge innan sjuksköterskorna kan komma i kontakt med familjen.

Så mitt förslag är att ta bort detta kodlås innan du sätter dig för att köra. Kan du lägga in ett kodlås, kan du även avaktivera det under den stund du kör.

Kanske inte det roligaste inlägget jag skrivit, men ack så viktigt att komma ihåg..

Vad rädd om dig i trafiken. Jag vill gärna träffa dig och prata med dig efter jul och nyår. Inte besöka en gravplats..

Kram

Hallå på er alla fina.. 1:a december idag. Vad fort året har gått.. Hänger inte med riktigt. Om dryga 4 veckor ska vi börja skriva 2012, i princip samtidigt som man just lärt sig skriva 2011.. Hua..

Men hörni, varje år så utses en produkt som årets julklapp. I år ska det tydligen vara en matkasse. Men serni, det tycker inte jag är årets julklapp. Nu är jag väldigt partisk i det här, men för mig är årets julklapp självklart att köpa biljetter till nästa års RAW turné..

En matkasse tar slut, minnet av maten bleknar snabbare än minnet av ett skämt. Tycker jag.. Skämtet kan man alltid plocka fram ur minnet dom dagar man kanske känner sig lite nere, och genast blir man på lite bättre humör. Kan en måltid framkalla samma känsla? Tycker inte jag..

En matkasse innehåller fem måltider. Våra komiker är 6 stycken till antalet. Som levererar betydligt mer än 5 skämt vardera. Så vilket ger mest? En matkasse eller biljetter till vårens turné med RAW?

RAW, så klart.. Tycker jag iallafall..

Vill du veta mer om turnén och hur du kan beställa biljetter så läs mer HÄR, för er som har Facebook. Har du inte Facebook, gå in och läs mer HÄR..

När det gäller Gävle söker vi en person som är intresserad av att hjälpa oss att sprida ordet om just Gävle.. Har jag någon sådan läsare på min sida? Kanske någon känner någon, som vet? Hör av er ASAP..

Tack..

Godmorgon på er..

Igår var det tungt att åka till jobbet. Inte för att jobbet är tråkigt, utan för att min älskade son kom hem från skolan igår med sitt livs första hjärtesorg. Hans flickvän hade gjort slut. Stackarn lade sig i sängen och grät och som den blödiga mamman jag är så grät jag med honom.

Hade velat stanna hemma igår och hjälpa till och boosta upp hans självkänsla, men kunde inte, så det var därför det kändes tungt att åka ifrån honom. Mitt hjärta, min älskade lilla stora kille.. ♥

Väl på jobbet så släppte känslorna och jag hade en grymt kul kväll. Bra tryck på publiken och komikerna..

Ikväll är det årets sista föreställning för RAW Comedy Club. Ska bli kul att få vara med på säsongsavslutningen. Undrar vad som kommer hända ikväll? Är ni också nyfikna, så gå in på ticnet.se och se för sjutton till att få en biljett. Ni kommer inte bli besvikna..

Sen undrar jag vidare om det är någon som läser min blogg som känner folk som bor i Gävle. Skulle isådanafall vilja komma i kontakt med den eller dom.. Hör av er på annelie@vaereom.se

Nu ska jag släppa bloggen för en stund. Måste göra iordning här hemma så vi kan pynta i morgon då det är första advent. Vilket betyder endast 4 veckor kvar till jul.. Shit vad det här året har gått fort..

Ha det bäst nu iallafall och ta hand om er.. Kram

Godmorgon på er alla fina. Jobb ikväll. Näst sista passet.. Längtar som tusan.. Ja, jag vet att jag är knäpp, men jag trivs så otroligt bra på jobbet så det är inte sant..

Tur att man har det här jobbet, där man kan få skratta sig hes och ha roligt. Till skillnad från att läsa kommentarer på andras bloggar. Bittra kommentarer. Var kommer allt detta hat ifrån? Vad är det som gör att man vågar mer när man är anonym bakom en skärm?

Jag blir baske mig rädd på riktigt när jag ser hur många hatkommentarer vissa bloggare får. Det är en sak att uttrycka sin åsikt och en helt annan att leta fel och trycka ner det i halsen på personen ifråga. Om jag inte gillar vissa bloggare så plågar inte jag mig själv genom att gå in på deras bloggar och vräka ur mig mitt hat gentemot den personen. Jag ger blanka tusan i att ens gå in på bloggen.

Så lätt kan man göra det för sig. Och när man påpekar för personen som lagt sin hatkommentar så får man till svar att, ”jag uttrycker bara min åsikt”. Men nej, det gör du inte. Du uttrycker ditt hat över att en person kan tänka sig att lämna sin nyfödda son/dotter till barnets far för att åka iväg till sin mamma och tanka lite trygghet.

Jag kan inte se något som helst fel i att känna det som att man klättrar på väggarna hemma, när man har en nyfödd. Herre jösses, det gjorde jag också. Att inte kunna gå ut med barnet för att barnet är sjukt gör att man faktiskt blir frustrerad. Och att lämna barnet till pappan är heller inte fel. Framförallt om mamman inte ammar.

Fan, man var väl inte själv den natten barnet blev till? Ok om man inte längre är tillsammans med barnets far, men har man ett förhållande med barnets far tycker jag att även pappan kan få ta del av barnet, även om det är nyfött.

Att säga att det bara är mamman som duger är i mina ögon att gå tillbaka mer än hundra år i tiden, då när mamman stannade hemma med barnen. Men vi har väl ändå utvecklats sen dess? Eller? Att spela martyr gör heller ingen glad. Framförallt inte barnen.

För vad mår barnet bäst av? En frustrerad mamma eller en glad och omtänksam mamma?

Naturligtvis en glad mamma och om mamman känner att hon blir glad av att tanka trygghet hos sin mamma, varför ska hon då inte få göra det?

Nej, jag gillar inte på vilket sätt en del personer tror dom äger rätten att trycka ner andra på det där sättet och spy ut sitt hat. Frågan är om dom skulle våga säga samma sak om dom stod öga mot öga med den som dom verkar hata?

Nu skiter jag i det här. Nu har jag fått detta ur mitt system, så nu är det dags att ta sig an fredagen med allt vad det innebär..

Ha en underbar fredag och ta hand om dig.. Kram

Godmorgon på er..

Sitter här och är sur på mig själv just nu. Att min gråa klump till hjärna inte riktigt fungerar som den ska. Fick ett sms från Folktandvården igår om att Sanna ska dit idag, likförbannat hade jag glömt säga till taxin och skolan om det, så det blev lite stressigt nu på morgonen.. Blä..

Men det är en annan ska jag funderar på och denna fråga riktar sig mer till er som har barn i övre tonåren eller äldre. När kan det anses lämpligt att låta sonen få sova över hos sin flickvän? Han är idag 13 år. I april blir han 14 år.

Han kom till mig igår och sa att han ville åka hem till flickvännen i helgen och då också sova över. Jag var tveksam redan från början, men tänkte att flickvännens föräldrar får säga sitt också. Och dom hade tydligen sagt nej, vilket gjorde Andreas och flickvännen ledsna.

Men vad ska man göra? Hur ska jag bete mig i en sådan situation? Ge mig tips, snälla..

Ha en skön onsdag och ta hand om dig.. Kram

Vad har hänt med respekten vänner emellan? Finns det överhuvudtaget ett ord som respekt längre, eller har det ordet plockats bort ur SAOL?

Är det ok att skicka saker till sina vänner, trots att man uttryckligen sagt ifrån att man inte vill ha skiten?

Jag har vid flera tillfällen, inne på Facebook, sagt ifrån att jag inte under några som helst omständigheter vill ha några som helst förfrågningar till dessa olika spel som finns på Facebook. Jag vill själv välja vad jag vill spela.

Men tror ni jag blir hörd? Icke då. Folk fortsätter skicka inbjudningar. Och när man påpekar detta, så får man till svar att ”jamen,. du kan ju blockera spelen”

Jag vill inte blockera spelen. Av den enkla anledningen att en dag så kanske jag känner för att spela just det spelet. Samt att jag tycker man ska respektera varandra. Har jag sagt till om att jag inte vill ha förfrågningar eller inbjudningar så skicka inga då heller.. Jag menar, hur jäkla svårt ska det vara att förstå en sådan enkel uppmaning och sen följa den uppmaningen?

Ibland får jag en känsla av att människorna blir dummare och dummare och att alzheimer går ner i åldrarna. Kan inte finna någon annan förklaring.

Nu gäller inte detta alla mina vänner. Jag har vänner som respekterar mig och som lyssnar. Men tyvärr har jag blivit tvungen att sparka ut två vänner från listan då deras respekt gentemot mig verkar vara borta.

Vad tycker ni?  Tycker ni att jag är för hård i min bedömning eller gör jag helt rätt??

Godmorgon på er.

Jag kan inte fatta hur man kan vara så totalt utmattad efter en och en halvtimme med barnen på morgonen? Det trots att jag sovit i 7 timmar i natt.. Hade tänkt skriva om hur förändrad sonen blivit på bara ett läsår på nya skolan, då han var tillbaks i gamla gängor i morse igen. Så inget nytt under solen där. Enda skillnaden är väl att det är mycket lättare att verkligen få honom motiverad att åka till skolan.

Jag vaknade 6 imorse. Gick upp och in till barnen för att väcka dom. Sanna tog sig upp ganska snabbt. Andreas däremot låg kvar en bra stund. Inget fel i det. Ut i köket för att fixa thé och smörgås. Alltså, plocka fram. Resten får dom göra själva.

Sanna var gullig och hjälpte mig med att göra iordning théet. Även att hälla upp det i kopparna. Sen satt dom två ensamma i köket. Normalt ska man ju kunna lämna en 13-åring och en 10-åring ensamma i köket utan några större missöden. Men hos oss går inte det.

Dom måste ha övervakning hela tiden. Annars är risken stor att någon av dom åker på stryk av den andre. Eller att något kastas i golvet. Spelar ingen roll att jag säger till, även om det är tretusende gången jag gör det. Det känns inte som om det går in, det jag säger.

Sen då? Sen är det lugnt fram till en kvart kvar innan taxin kommer. Då är det dags för familjens minsting att klä på sig. Och nånstans där så dras handbromsen åt. Lite i taget. Det ska göras än det ena, än det andra. Man tjatar sig blå i ansiktet om att , klä på dig NU.

Nix, som ni redan förstått så hjälper inte det. Jag kan inte säga till en gång och så är det bra. Jag måste övervaka där med och då också riskera att minstingen blir skitsur. Trots att jag påminner henne om att hon faktiskt lovat att inte göra något annat än ta på sig kläderna.

Och ja, jag har provat att tvinga på henne kläder redan innan frukosten. Jag har provat att tvinga på henne kläder direkt efter frukosten. Jag har provat att låta henne få börja klä på sig en kvart innan, en halvtimme innan. Ingenting har hjälpt. Handbromsen dras åt alldeles oavsett.

Efter att ungarna så kommit ner till taxin och åkt iväg är jag så slut att jag oftast går och lägger mig igen.

Och det är vad jag planerar att göra nu. Lägga mig igen och vila.

Ha en underbar tisdag och ta hand om dig.. Kram

Godmorgon på er.. Hoppas ni alla haft en trevlig helg..

Det har jag haft iallafall. I fredags jobbade jag som vanligt på Gröna Lundsteatern med RAW Comedy Club. Alltså, det är så himla kul med det här jobbet.. Jag verkligen stortrivs på mitt jobb..

I lördags var jag bjuden på ett 50-årsmingel hos fina Jeanette.. En helt perfekt fest. Lagom hög musik. Man behövde inte skrika till varandra. Bra blandning på gäster. Ja, helt enkelt en väldigt trevlig tillställning.. Nu vet jag hur jag vill ha min 50-årsfest..

Så igår kom barnen hem igen, efter att ha varit hos farmor och farfar i helgen. Och Andreas bubblade nästan över i sin iver att berätta om allt som hänt honom på skolan i fredags. Avslutningsvis så var det som om en inre lampa tändes och lyckan lyste klart i hans ögon när han berättade att den tjej som han är kär i, äntligen har svarat JA till att bli hans flickvän..

Som blödig mamma, så var det så klart att man fällde en tår över sonens lycka. Han såg genuint lycklig ut, vilket i sin tur gör mig lycklig. Älskade lilla gubbe.. ♥

Hans första riktiga kärlek. Hoppas han får lika fint minne av den som jag har av min första kärlek. ♥

Jaha, annars då? Händer inte så mycket egentligen. Ska jobba sista dagen på fredag och hoppas då på fullt ös naturligtvis. Hasse Brontén och Özz Nujen är två av dom komiker som uppträder på fredag. Är ni intresserade av att gå? Gå in på ticnet.se och boka din biljett. Näst sista chansen på fredag och sista på lördag, för denna säsong. Sen återkommer vi till våren.

Är trött som en, jag vet inte vad, så jag tänkte krypa ner i sängen och sova en stund till.

Ha en underbar måndag och ta hand om er.. Kram

Hallå kära vänner.. It´s me again.. Jag bloggar idag igen, kan ni tänka er det??

Igår var det en helt makalöst härlig kväll. Sista dagen för inspelningen av RAW Comedy Club för Kanal 5, som startar sina sändningar den 28 november. Skriv upp det i almanackan..

Det var fullt till sista plats. Vi jobbade hårt för att fylla på med publik från scenen och bakåt. Och det fungerade. Publiken var i total extas igår. Riktigt i gasen. Det var nästan så att taket lyfte på Tyrol igår. Risken är att byggubbarna kräver pengar för att laga taket..

Komikerna levererade. Al Pitcher.. Vilken kille.. Hur skön som helst.

Martin Lagos: Levererade på ett sätt som fick magmusklerna att jobba..

Soran Ismail: Lugn kille med träffsäkra punchlines. Så underbart.

Mårten Andersson: Kvällens konferencier. Gav analklådan en ansikte. Eller om man nu kan säga så? Skönt gung var det iallafall.

DJ:N Scot James. Vilken underbar DJ.. Och vilken sångröst.. Ni som inte var där missade något otroligt bra..

Sist men inte minst: Özz Nujen. Alltså, det kan bara INTE bli dålig stämning med den karln i salongen.

Så så tillbringade jag gårdagen. Och kommer tillbringa kvällen imorrn med andra komiker. Alltså, jag bara älskar det här jobbet. Jag trivs som fisken i vattnet.. Nu hoppas jag bara på en fortsättning.

Kram

Nu har det återigen gått väldigt lång tid sen senaste inlägget. Jag ber om ursäkt för det. Men jag ser att jag trots det har några trogna läsare kvar. Tack till er.. ♥

Jag har saknat inspiration till att skriva. Vet ju inte vad jag ska skriva om. Vad jag får och inte får skriva? För skriver jag om hur jag upplevde min barndom, kan ni slå er i backen på att någon av mina systrar kommer in och börja skrika om att jag ljuger. Och att dom minsann sitter på sanningen.

Skriver jag om hur mitt förhållande är till min mamma, får jag genast höra att det ligger på mitt ansvar att se till att vi har ett fungerande förhållande. Ingenting om att mamma ska ta ansvar hon med. Inte ens att hon behöver skriva något själv, för det gör systra mi så bra så..

Skriver jag om mina upplevelser i socialtjänstsvängen så stör det vissa, som tycks tro att jag gör det för att jag vill se mig själv som ett offer. Vilket jag inte vill. Det ligger inte i min natur att försöka få folk att tro det. Jag berättar rakt upp och ner. Sen hur andra uppfattar det som jag skriver kan inte jag ta ansvar för. Att det finns dom som projicerar sina egna känslor på mig är inte mitt fel. Har man inget annat att göra än att leta fel, så tycker jag synd om dessa människor. Som uppenbarligen inte tycks ha ett eget liv att koncentrera sig på.

Så nu står jag här och vet inte riktigt vad jag ska skriva om i bloggen? Om mina barn? Hur mycket ska jag lämna ut? Mer foton? Vill man se foton?

Ge mig feedback nu, snälla. Just nu är det stiltje i skallen på mig.

Tack än en gång till er som troget varit inne och kollat på bloggen, trots avsaknad av inlägg.

Stor kram till er.. ♥